lisaxelsson.blogg.se

HEJ!

Till att börja med – förlåt . Det har varit en minst sagt hektisk vecka (igen) och jag har då bara inte hittat tid att skriva. Jag kommer inte riktigt ihåg när jag skrev sist och eftersom jag skriver hemifrån där vi inte har internet så kan jag inte gå in och kolla heller. Jobbigt va… Hur som helst, jag bara kör på. I onsdags hade jag min intervju med Operation Smile i Woodstock, några stopp innan Cape Town Central. Ett ganska märkligt industriområde får jag säga. Operation Smiles huvudkontor låg på andra våningen i ett ganska schabbigt hus. Adva, kvinnan jag skulle intervjua, kom och låste upp porten för oss (alla företag, hem, etc. har en extra gallerdörr). Hon var fantastiskt vän, på gränsen till obehagligt. Kontoret var egentligen bara ett stort rum med grejer lite över allt. Själva intervjun i sig gick väl sådär. Adva prata så sjukligt tyst att jag hade seriösa problem att uppfatta vad vi faktiskt pratade om, samtidigt som hon var väldigt bestämd om vad som skulle vara med i artikeln och så vidare. Ah, blir trött bara jag tänker på henne. Tydligen sken det i alla fall inte igenom då hon hade mailat Rebecca efteråt och skrivit att jag var ”lovely”. Person pleaser. Efter intervjun gick jag och Kriti till någon kontorsbyggnad som på utsidan såg ganska vanlig ut men på insidan bjöd på riktiga smaskigheter. Det var ett superhippt ställe med bara massa coola kaféer och prylbutiker och vad som bara skulle bli en ”snabbkaffe” resulterade i en nästan tvåtimmars lunch. Oups… På kvällen åkte vi till Kalks Bay och gick på en karaokeklubb. Det låter kanske inte så lajbans (det tyckte inte jag själv nämligen) men jädrar vilket hallaballoo! Det var en ganska stor uteservering (fast med typ tak) som låg precis vid vattnet så att man kunde se vågorna slå upp i den stora poolen som låg precis där serveringen slutade. Stället var FULLT av ungdomar och stämningen var hög. Vi beställde varsin dricka och karaoken drog igång. Maryse sprang fram och skrev upp mig direkt. Jag blängde argt på henne och sa att det inte fanns en chans i världen att jag gick upp där. Men sedan gick det någon timme och när jag och Pheobe stod i baren hörde jag plötsligt ”Miss Lisa Axelsson, are you out there? Come up here darling!” Oj, vad snabbt jag krympte ihop. Jag kikade upp mot scenen och så ser jag att i mitt ställe har alla de andra tjejerna hoppat upp på scen. Då kunde jag inte låta bli utan med Pheobe hack i häl övergav vi baren och sprang dit. Aldrig förut har jag hört ”Man! I feel like a woman!” låta riktigt så bra.

  Torsdagen är ganska oklar. Det var nog bara jobb faktiskt. Och så höll Kim i en workshop där vi gick igenom hur man skriver en bra rubrik och underrubrik. Faktiskt väldigt uppskattat från min sida.

I fredags var det kortdag på kontoret. Skööönt! Jag var SMO hela veckan vilket betyder att jag var ansvarig för uppdatering av Facebook, Twitter och något annat forum som jag uppenbarligen glömde att uppdatera inser jag nu. Hoppsan… Hur som helst, det tog upp det mesta av min tid eftersom jag inte riktigt satt mig in i vart tidningen egentligen står och hur seriöst det måste vara. Eller snarare – det var för brett. Att liksom plocka upp vad som helst och referera till (nyhet, fakta, bild, artikel) är ganska svårt tycker jag. Efter jobbet åkte jag hem och lämnade av min laptop. Sedan tog vi tjejer tåget till Muizenberg där Projects Abroads surfteam håller till. Varje fredag erbjuds vi volontärer en gratislektion, något jag just då dessvärre inte var så sugen på. (Nästa fredag, kanske!) Efter att ha gått omkring på stranden en stund (som var fin, men inte magisk) gick vi till en foodmarket. Den var magisk! Där fanns mat från världens alla hörn, kakor, bullar, bröd, alkohol, lekhörna, kläder, smycken, porslin och fantastiskt go stämning. Jag och Pheobe köpte oss vars ett par shorts (äkta Levi’s, begagnade dock, för bara 210kr!) och lite krimskrams. Sedan drack vi vin och åt så många provsmakningar vi kunde komma över. I princip hela Human Rights office var också där så alla slog sig ned och åt och drack och tjabbade tills klockan plötsligt blivit 22 och vi alla befann oss i kraftig matkoma (åtminstone jag och Phoebe).

I lördags var vi uppe i god tid. Quinton, Greg och en tredje bror kom och hämtade upp oss och sedan var det dags för wine tour. Nästan 30 personer blev vi totalt som redan på morgonen när vi for stod solen högt. Första stoppet var en överraskning som Greg hade kommit på som visade sig vara en enorm jordgubbsodling där vi fick plocka oss en hink var för 25R (vilket typ motsvarar 18 kr). Sedan åkte vi till en vingård där vi fick prova en fyra-fem viner ute i en stor trädgård. Väldigt gott och trevligt. Lite besviken på att det inte var mer historia bakom vinerna dock. Det var i princip bara druvsort och kostnad (vilket inte säger mig direkt någonting). Sedan åkte vi till ytterligare ett ställe som liksom låg i ett litet eget bostadsområde där alla husen var vita och precis likadana och det konstant var en portvakt som man var tvungen att betala (antar jag) för att få komma in. Det var verkligen helt magiskt vackert. Eller ja, alla ställen vi besökte och åkte förbi var vackra. Jag ska försöka slänga in lite bilder här så ni får se! Enorma fält, vackra hus, massa blommor och överlag bara fantastiskt. Ett sånt ställe jag lätt hade kunnat tänka mig att bo på (beroende på mindre segregerat alltså. Förmodligen bodde där nog bara vita). Vi hade dragit ut lite på tiden så andra stället, som var i något källarrum, avverkade vi ganska snabbt. Vid det här laget var jag och Pheobe på sådant fnisshumör att jag tror hela vår minibuss var trött på oss, hehe. Vi två har verkligen klickat sista veckan och verkar tänka likadant. Riktigt skön brud alltså. Sista stället vi besökte var också helt magiskt. Det var en stor uteservering med utsikt över vinfälten och till vinprovningen åt vi även en jättebra lunch. Helt grymt! Vid 17-18 var vi hemma i Heathfield igen. Det hela gick på ungefär 500R (tre vinprovningar, lunch, skjuts överallt). Grymt prisvärt! Hemma svirade vi tjejer om och åt lite hundmatsmiddag (ris med baked beans och benköttet) innan vi begav oss till grannhuset och hade lite förfest. Sedan åkte vi in till Long St och festade. Först var vi på ett ställe med både bar, biljardbort och dansgolv. Perfekt! Jag blev bjuden på en himla massa drinkar och när klockan slog 12 fullständigt överöstes jag med kramar och lyckönskningar. Så fint! Sedan gick vi vidare till någon irländskklubb innan Greg kom och hämtade oss.

I söndags, även min födelsedag, vaknade jag och mådde väl ungefär exakt som jag förtjänade. Haha nej nu får jag det att låta värre än det faktiskt var. Hur som helst, alla valde att vila ut rejält och planen som var att allihopa skulle åka till Mount Nelson och avnjuta deras berömda afternoon tea gick ganska kraftigt i kras. Mount Nelson var fullbokat, Maryse ville vara med Edvard och Leo mådde dåligt så plötsligt var det bara jag, Pheobe och Hannah. Tillslut lyckades vi få med Kriti också. Väderprognosen utlovade 29 grader så vi bestämde oss för att åka till Twele Apostels i Camps Bay för tea istället (som Mount Nelson hade rekommenderat). Efter det tänkte vi ta oss till stranden och chilla en stund för att sedan åka och shoppa och sist avsluta med middag i stan. Det vi glömde var att i Kapstaden tar saker tid. Ingenting går snabbt och enkelt. Det tog oss dryga timmen att åka från Heathfield till Camps Bay. Sedan tog det säkert 20 min innan personalen lyckats klura ut vilket bord vi kunde sitta vid. Då var klockan mer än 15… Sedan åt vi kakor tills det i princip sprutade ur öronen på oss. När Quinton kom för att hämta upp oss hade klockan hunnit bli 18. Det blev varken stranden eller någon shopping. Istället åkte vi in till Bree St och mötte upp Maryse, Edvard och en ny belgisk kille som heter Estiban. Vi insåg ganska snabbt att typ 9/10 restauranger var stängda (alltså vi pratar mitt i centrala Cape Town!! Hur konstigt som helst) så vi slutade upp på ett ställe som heter Beerhouse. Där åt jag förmodligen min drömpizza (fast det hette inte pizza eftersom den inte var gjord av pizzadeg men strunt samma) genom tiderna. Getost, bacon, pesto, lökmarmelad, basilika och något mer. Ahhhh, så god! Synd att vi fortfarande var ganska äckelmätta efter alla kakor. Sedan åkte vi hem och somnade ganska så omedelbums. Allt som allt en väldigt bra födelsedag!

Igår var jag och Pheobe uppe 06.30 och tog en morgonlöpis. Jag har hittat en gräsplan som tar knappt 15 min att springa till, så vi joggade dit, gjorde några situps och joggade tillbaka. Inte någon megaworkout men här får man vara glad för det lilla. På jobbet började jag skriva min pitch till min nästa artikel som för närvarande ser ut att handla om den västerländska feminisemen är applicerbar på den afrikanska verkligheten. Väääldigt flummigt. Dagen bestod i princip bara av läsning och hoppande mellan olika hemsidor för att hitta en tes som håller. Efter jobbet hade vi lite filmkväll.

Imorse var vi åter uppe och joggade (yes, nu är det minsann skärpning här annars kommer jag komma hem som julagrisen själv till jul). När vi var typ fem min från huset insåg jag att jag glömt mina nycklar på gräsplanen så då fick jag springa tillbaka igen. Blev liiite stressigt att hinna med tåget kan jag ju erkänna. Nåväl, nu är jag iallafall framme på kontoret och redo för att grotta ner mig i de feministiska världsproblemen igen...

Lovar att lägga in lite bilder snart!  Kramkram