lisaxelsson.blogg.se

2014-05-23 15:49:03

BILDER (skulle det ha varit)

Hej alla där hemma!

Nu ger jag upp. Det går bara inte! Internet vill inte att ni ska se mina bilder, tyvärr. Efter att ha laddat ned en massvis olika program för att kunna göra om bilderna till mindre, collages, what ever, sitter jag nu precis lika ickeframgångsrik som innan. Skit med. Ni får helt enkelt vänta ännu några dagar. Eller i värsta fall tills jag kommer hem, vilket inte är alls långt borta nu.

I måndags körde jag moped. Yes, ni läste rätt! JAG körde moped. I Indonesien. På vänster sida. Och både jag och min medpassagerare lever. Oväntat va?

Vi hyrde två par moppar i söndags för att köra till en strand två killar på hotellet hade tipsat om. Det var spännande och helläskigt och underbart att sitta där bak medan Arpine tog oss två fram i svinlande fart. Eller, enligt Martin (en av killarna) var vi bland det långsammaste han erfarat men personligen tyckte jag det gick undan. Hur som helst, efter frukost (bananpannkaka med sirap i vanlig ordning) åkte vi då efter killarna till den här stranden som låg cirkus 30 min iväg. Tanken var från början att vi skulle surfa men vågorna lös med sin frånvaro. Istället blev det sol och bad och glass och grillad majskolv. Havet lysste klarblått och på stranden luktade det av den rökta, nyfångade fisken. Sedan tänkte vi åka till ett vattenfall men tappade hoppet när det visade sig att Martin och Berk (oklar stavning) hade andra planer i tanke. Så vi drog hem, slappade lite och satte oss sedan på mopparna igen. Denna gången begav vi oss ut utan någon direkt plan men slutade upp på en restaurang på en bergstopp som vätte ut över havet och djungeln. Där drack vi juice/milkshake/öl och lyssnade på ett liveband som gjorde upp egna texter på engelska covers. På kvällen hamnade vi på en lokal pub med en massa dansande, galna balineskillar och en del aussies. Där firade vi Linn som fyllde 22 år dagen där på.

I måndags var det alltså, som ni läste ovan, min tur att sitta bakom styret. Jag tyckte det var en omåttligt dum idé, men de andra låg på. Vi hade bestämt oss för att åka till ett vattenfall som det varit en himla massa tragg om, men som ingen tycktes veta vart det egentligen låg. Det första som händer är att jag håller på att gasa rätt in i ett litet gatustånd. Arpine blev likblek i ansiktet, men vid detta laget hade de andra redan gasat iväg så det var bara för henne att hoppa upp där bak. Men det gickk bra - faktiskt. Det gick bra fram till dess att vi kom fram till en "motorväg", bytte chaufför, körde ytterligare någon timme och sedan insåg att vi var komplett lost. Vi stannade person efter person, sa en by vi visste skulle ligga i närheten, pekade frågande åt ett håll och fick nickningar till svar. Det verkade som att människorna där aldrig sett en vit innan och massvis med folk stannade sina mopeder i närheten av oss och stod bara och vrålglodde. Och vi bara körde och körde. Till slut var vi på helt fel sida av ön. När vi insåg detta hade vi en blodsockernivå på minus och rumpor som värkte. Då körde vi tillbaka till ett köpcentrum och köpte en massa äcklig McDonlads innan vi körde tillbaka igen. Någon anitiklimaxartat men så blir det ju ibland och jag fick för första gången i mitt liv köra moped! På kvällen, efter att ha lämnat tillbaka mopparna, åkte vi till en liten lokal restaurang ca 200-300m bort som Martin visat oss kvällen innan. Där kostade en rätt runt 15 kr och och en färskpressad juice 6-7. Fint det. Med ett så billigt pris har man ju råd att hyra mopparna igen bara för att få köra bort till restaurangen. Hehe. Maximal lathet.

I tisdags var det dags att röra sig vidare. Vi hade betalt för en bil att hämta upp oss och köra oss till färjan som skulle ta oss vidare till Gili T. Bilen visade sig vara mer av en ex bil och föraren en fd förare. Satan i gatan vad rädd jag var där i mittensätet som saknade både bilbälte och ryggstöd (eller ryggstödet saknade själva stödet så lutade jag mig bakåt landade jag i knäet på Linn). Men så tillslut, efter att ha skällt ut vår chaufför både en och två gånger på svenska så var vi äntligen framme. Eller ja, trodde vi. Avsläppta blev vi, men inte vid någon hamn. Så då fick vi köpa en lokalbåtsbiljett i ett litet stånd och sedan ta häst och vagn sista biten. Jag vet inte vem jag tyckte mest synd om; den magra hästen som tvingades släpa på mina tunga väskor eller jag som för kung och fosterland fick kravla mig fast vid väskan för att vi inte skulle trilla av. Nåväl. Vår färja var en liten fisketräbåt som vi fick vada ut till tillsammans med 15 balinerser med fruktkorgar på huvudet. I detta läge var jag så låg att jag nästan hade lust att trämma till den lilla kärringen som gapade på indonesiska bredvid mig om att jag på något sätt måste flytta mina väskor. Jag svarade argt på svenska. Framme på Gili Air blev vi genast medryckta av en balines som ville visa oss sitt hotell. Då var det bara att hoppa upp i nästa hästvagn. Vad som hör till saken är alltså att Gili Air är liiiiitet och inte har någon form av motortrafik över huvud taget. Där av finns det heller inga riktiga vägar, vilket då resluterar i att denna färd blev ännu skumpigare. Efter att ha åkt längs den underbara stranden fylld av restauranger, små butiksstånd och hotell några minuter kom vi fram till vad som skulle bli vårt place. Det skulle kosta oss 400 000 ruphis/natt/dubbelrum vilket är DYRT för Indonesien, men efter att ha sett rummen och insett att det egentligen inte är mer än 120 kr per skalle, tackade vi fort ja. Vi fick två stycken bungalows med himmelsäng och ett enormt badrum med halvöppet tak. 10m från hotellpoolen låg havet och en orörd stranden. Eller, obemannad iallafall. Vi göttade oss en bra stund, käkade lunch i en av de små solhyddorna och somnade sedan som små grisar. På gick vi tillbaka in mot hamnen och spanade lite innan vi satte oss på en restaurang mitt PÅ stranden och åt massiva grillspet, lökringar, vårrullar, vitlöksbröd, bakpotatis och sallad. Matkoma? Jo, lite granna...

Onsdagen inleddes med gratisfrulle (90% av alla hotell/homestays bjussar på frulle bestående av antingen bananpannkaka eller liten omlett). Sedan åkte vi med på en snorklingsbåt med glass bottom. Snorklingsbåten var även den en liten fiskebåt i trä men det gjorde inte så mycket. Mellan snorklingarna (?) låg jag ändå bara på däck och lapade sol. Snorkligen i sig var helt underbar. På vårt första stopp såg jag fyra stora (i mina ögon var de stora), livs levande havssköldpaddor! Coola djur! Jag stötte även på några Nemos och klarblålysande koraller. Och en massa annat fräckt såklart. Vid lunch stannade vi på grannön Gili Meno och åt lunch. Nu minns jag inte riktigt vad det var jag åt, men oavsett så gick det inte riktigt along med min tarmflora. Aj, aj, aj. Sista snorkelstoppet blev knappst lika njutbart då jag ganska omedelbart kände att jag nog helst borde befinna mig hemma på toa - if you know what I mean. Well, ganska snart var vi iallafall tillbaka och då hade jag dragit på mig en rejäl magvärk. Efter lite cola och några toabesök gick vi till en lärliggande restaurang/bar vid stranden (alla låg vid stranden....) och rökte lite vattenpipa och käkade pommes. Sedan la jag mig och läste ut min never-ending-Nessbo-däckare och kan hända att jag slumrade till lite där i min sackosäck. Efter att ha duschat och fräschat lite gick vi och käkade på en annan restaurang. Där fick jag vänta i mer än en timme för lite ris och några köttbitar. Lätt irriterad. Sedan tog vi en ölpå hotellet innan vi begav oss till en reggaebar tio minter bort åt andra hållet än de vi gått innan. När vi kom dit var det heeelt dött. Vad som har till saken är att Gili Air är känt för att vara den romantiska parön och allt annat än något partyplace, där av vår förvåning när Martin berättade om den stora festen på onsdagar. Nu började vi ifrågasätta hans tips. Efter någon timme började folk dock droppa in men då var jag och Johanna så trötta att vi gick hem och la oss.

I torsdags var det hej och ivej igen. Lite innan 08 stod en häst och väntade på oss utanför hotellet som tog oss tillbaka till hamnen. Därifrån tog vi ännu en lokalbåt bort till den tredje och största av Giliöarna - Gili Trawangan. Där blev vi ännu en gång genast uppsnappade av en lokalare som påstod sig ha superfint hotell bara någon minut iväg. Så i världens megahetta och med fantastiskt otymplig packning stapplar jag och mitt lilla crew efter. Det tog inte någon minut får jag väl börja med att säga. Svetten rann och besvikelsen var total när vi insåg att rummen var skit. Då skyndade sig balinesen att tipsa om ett annat homestay för halva priset bara en minut iväg. Ännu en gång. En minut i Indonesisk tid är inte den samma som i Sverige. Jag skulle vilja gånga den med åtminstone fem. Väl framme var vi för trötta för att ens diskutera utan tackade och tog emot nyckel. Våra rum var väl inte i klass med gårdagens men med tanke på priset var det ändå okej. Vi lassade in våra grejer om begav oss mot stranden. Gili T är nog dubbelt så stor som de två andra öarna och är betydligt mer popluär bland backpackers. Gatorna är många och små och ser precis likadana ut. Därför hade vi lite problem med att faktiskt hitta det som folk kallade den riktiga stranden. Efter en stund hamnade vi på ett riktigt fancy hotells strandbit därf vi fick hyra vars en solstol i utbyta att vi köpte något för 100 000 var. I vanliga fall kan man få i princip hur mycket mat som helst för detta priset, men som "tur var", var det som sagt ett fint ställe så en laxpasta och en mocktail senare var det avbetalt. Vi låg där i solen och glassade och glassade och rent som det var hade klockan hunnit bli nästan 18. Då gick vi och strosade i några butiker innan vi satte oss och åt middag. Jag bortsåg från Arpines råd att inte äta den lokala salladen och beställde in en räk- och vitlökssallad med avokado. Inte nog med att den var rälig, balibellyn kom tillbaka som ett brev på posten. Det kanske egentligen är mer än vad ni vill veta, men om jag någon gång i framtiden skulle läsa igenom det här igen kan det kanske på något sätt vara lite kul att komma ihåg. Eller, jag vetti tusan. Sedan gick vi hur som helst hem och drack en öl och tjabbade en stund innan vi åter en gång gick in till stan. Där hamnade vi först på en takpub med en massa fulla (?) människor. Efter en stund gick vi vidare till den halvkända reggaebaren där ett lokalt band spelade. Det blev lite gungdansande innan vi vände hem.

Imorse klämde vi i oss vars en omelett innan vi med väskorna på ryggen stapplade ner till "hamnen". Där ifrån tog vi sedan snabbåten tillbaka till Bali. Solen gassade och på övre däck satt jag med go musik i öronen. Livet var (rättelse: är) ganska gött! Framme i Bali blev vi upplockade av bilen som skulle ta oss till Ubud. Vi passaderade några riktigt coola ställen innan chauffören stannade bilen och mer eller mindre huttade ut oss. "Central yes". Och hejdå. Och där stod vi, utanför en mataffär, utan några hjälpsamma balinerser i syne. Klockan var nu över 16 och låt säga att vi nog borde käkat lunch innan vi satte oss i den bilen. Mungiporna hängde vid knäna medan vi med släpande fötter började se oss omkring efter ett schysst hotell. Johanna hade hört om ett ställe som kallades Dewa Bungalow, ett ställe vi iiiinte kunde hitta. Fast beslutna om att vi minsann MÅSTE ha pool då Ubud ligger mitt inne i landet passerade vi både ett och två hotell utan att ens överväga. Efter vad som kändes som en evighet hittade vi Dewa och lyckades pruta till oss en schysst deal. Sedan var det raka vägen till mest närliggade restaurang för mat i vilken form som helst. Sällan har jag skådat tröttare brudar (för en gångs skulle verkade jag vara den enda med någon form av blodsocker kvar i kroppen)! Never mind, på två röda hade vi käkat upp våra Nasi Gorengs och halsat drickorna. Skönt! Efter det trog vi oss hem och här sitter jag nu och har äntligen fått tummen ur röven till att skriva lite. Att det ska vara så himla svårt...

Nu dör hur som helst min dator vilken sekund som helst så det är dags att avrunda. Allt är alltså toppen och livet är kalas. Imorgon ska vi ut på dagsutflykt och åka till en massa tempel och risfält. Det kan hända att jag bestämde det när de andra var för trötta för att argumentera emot, hehe. Sedan ska vi ev på en lååång SPA-behandling...

Men hörrenini, ni får väl också ha det så himla bra och mys på där hemma i solen! Och passa på att fira Kristianstad 400 år lite från mig också! PUSS!

2014-05-17 16:13:43

Bali-li-li

Kategori: Allmänt

Godkväll där hemma!

Jag ber väldigt mycket om ursäkt för den urusla uppdateringen. Datorn har blivit ganska bortprioriterad senaste dagarna.

Jag har nu landat i Lombok, en ö några timmar utanför Bali. Klockan är 20, det är nästan löjligt varmt och jag och mina tre nya reskompisar sitter och väntar på vår kvällsmat. Allt är bara toppen.

Sista dagen i Australien fördrevs relativt planlöst. Jag inledde dagen med en liten promenad, tog en långdusch och begav mig sedan mot huvudgatan för att fixa det sista; det vill säga att säga upp mitt bankkonto, växla pengar, skriva ut flygbiljetter och boka skjuts till flygplatsen. Allt gick bra och jag hann även med att shoppa en del helt onödiga prylar. På vägen tillbaka till hostelet gick jag i vanlig ordning vilse och en sträcka som borde tagit mig tio minuter att gå, tog istället nästan 45. Men till slut kom jag iallafall hem. Det blev sedan en väldigt lugn kväll men lite film och sista packandet.

05.00 stod klockan på tisdag morgon. Undermedvetet superorolig över att sova över alarmet och därmed missa flyget, sov jag i princip ingenting och minuten innan klockan ringde var jag klarvaken. På knappt nervösa ben stapplade jag bort till buss- och tågcentret och tog tåget till flygplatsen. 06.30 och jag incheckad och klar och satt mig och åt frukost för att vänta in planet som skulle gå 08.45. Sedan insåg jag att jag hade några australienska dollar kvar och efter massa, i vanlig ordning, velade slutade det med att jag spenderade dem på olika märkliga chokladkakor. Planet var såklart, som det i vanlig ordning är när jag ska åka, en timme försenad men så var jag iallafall på väg. Det kändes inte speciellt vemodigt att lämna Australien faktiskt, jag var mer än redo. Även om jag haft väldigt många roliga stunder sedan Carro drog har den ändå inte riktigt bivit det samma och det var nu hög tid att röra sig vidare. När jag landat i Bali var jag först tvungen att betala för ett månadsvisum för 25USD för att få komma in. Som tur var hade kvinnan i växlingsbutiken informerat mig om detta och jag hade därav pengarna redo. Sedan fick var det ännu en timmes köande för att komma igenom passkontrollen. I kön mötte jag en av tjejerna jag åkte till Nimbin med i Byron. Hur knasigt är inte det?! Lätt stressad över vetskapen att en tjej (hon jag skrev om att jag fått kontakt med genom Facebook för några veckor sedan) suttit och väntat på mig i nu nästan fem timmar skyndade jag ut i ankomsthallen efter att fått tag på min ryggsäck. Där vart det fullt kaos och trött, hungrig och genomsvettig vandrade jag omkring i jakt på denna Johanna. Eftersom mitt australienska nummer inte längre fungerade hade jag ingen möjlighet att ringa henne, så till slut satte jag mig på en restaurang där de hade wifi och skrev till henne att jag skulle sitta där ytterligare 1,5 timme och vänta på henne och om vi inte funnit varandra tills dess tog jag själv taxi till hotellet vi kommit överrens om. Jsg beställde in en smoothie och lite dumplings då jag plötsligt hörde "Lisa?". Där stod Johanna med väskan på ryggen! Tydligen hade vi missförstått varandra och tiden jag tolkat som hennes landningstid var då hennes plan egentligen avgick. Puh! Det var MASSVIS med män som drog i oss för taxi och ingen verkade riktigt förstå vad nej betydde. Efter många om och men tog vi till sist en taxi genom gator myllrandes av mopeder, hästar med vagnar och människor med korgar på huvudet till hotellet Johanna kollat ut. Staden framför mig liknade ingenting jag någonsin skådat. Hotellet var LYX! Efter nästan åtta månader utan ha sovit i en riktigt go säng kändes det helt overkligt när vi klev in på rummet med varsin stor renbäddad säng, balkong över poolen och fräscht, ljust badrum. Både jag och Johanna var ganska sletna efter resan så vi bestämde oss för en lugn kväll. Någon bekant till Johanna befann sig också i Kuta så vi mötte honom och satte oss på en restaurang där jag åt nasi goreng och drack färskpressad juice för bara några tior.

Onsdagen inleddes med frukostbuffé på en närliggande restaurang. Matkoma följde - i vanlig ordning. Sedan gick vi och strosade i ett stort köpcentrum och köpte ankelband. Efter det vandrade vi bort till huvudgatorna Poppies 1 och 2 och spanade in strandpromenaden. Försäljarna var, är, verkligen överallt och drar i en. Ganska skitjobbigt. På vägen hem gick vi förbi ett hotell som jag hört många snacka om och vilka springer vi in i där - jo Philip och Emil som jag bodde tillsammans med i början av Manlytiden. Världen är så liten! Efter lite fräsching gick vi ut och käkade kvällsmat på ett ställe där de stod och grillade färsk fisk vid ingången. Sånt tycker jag ju alltid är lite roligt. Tyvärr lyckades ju dock vi beställe en fiskplate endast bestående friterade, ickefärsk fisk med pommes. Det var inte alls gott kan jag erkänna. Lite halvbesvikna svängde vi därför inom McDonalds och köpte oss en glass efteråt. Sedan gick vi till en bar vi bestämt ta en öl med Emil och Philip. Där var smackat med människor men inte hittade vi våra vänner. Istället hamnade vi bredvid två svenska tjejer som också bodde på killarnas hotell som hette Linn och Arpine. Supertrevliga! Där de skulle dra vidare gick vi hem.

Torsdag inleddes med vad som kan ha varit den bästa frukostbuffén jag någonsin ätit. Herre Jesus vad jag åt. Efteråt var jag så mätt att jag återvände till sängen och somnade bums. Efter check out på Eden Hotell tog vi taxi till det hotellet de andra bodde på. Vi fick vänta några timmar på att flytta in och under tiden hängde vi i poolen och göttade oss. Sedan tog vi en snabb shoppingrunda och investerade i ett par sandaler då sneakers inte är ett alternativ att använda här. Till kvällsmat blev till grillbuffé på Sky Garden som är Kutas störtsta nattklubb. 30 kr för en utomordentlig buffé med efterrättsbord. Schysst! Efter det var det förfest på hotellet med en himla massa svenskar. Efter några öl vände vi till Alleycats, baren vi varit kvällen innan, och efter ytterligare en öl där drog vi till ett bakgårdsliknande ställe med stort dansgolv som heter Eikon. Oj jäklar vad det dansades!

Igår vaknade jag ändå relativt fräsch. På det nya hotellet, Tunjung Hotel, bjöds det på gratis frulle vilket till min besvikelse bestod av kaffe och en toast med ett halvt, gammalt ägg och lite tomat. Fast å andra sidan kanske det var lika bra. Senaste dagarnas krängade har gjort mig äckligt uppsvullen. Lite lätt ångest om jag ska vara ärlig... Sedan tog jag och Johanna ett dopp i poolen innan vi tog en taxi till Uluwatu, en by ungefär en timme ifrån Kuta. Där åkte vi till tempel som är känt för alla sina apor. Templet i sig var väl i ärlighetens namn inte så magnifikt, men utsikten därtill var magisk och aporna var på sin plats. Äckliga varelser... Man råddes att inte ta mig sig något löst med likt väl såg man över allt kineser jagandes apor med hattar och skor i händerna. Sedan tog vi taxi hem igen och tittade på solnedgången på stranden med svenskgänget. Innan det var dags att gå på det igen käkade vi middag på en grekisk restaurang - haha. Efter middagen var egentligen ingen direkt sugen på att dra ut men lik väl satt vi en kort stund senare med en öl i handen. Till en början gick det riktigt trögt men sakta men säkert började moodet infinna sig. Denna kväll blev vi ett tjejgäng bestående av mig, Johanna, Linn, Arpine, Josefine (som gick i min parallellklass i Hässleholm!) och hennes kompis Amanda. Vi började lite smått på Alleycats, tog sedan en sväng inom någon annan nattklubb där vi regerade dansgolvet ett slag och slutade sedan ännu en gång på Eikon. Åh, som jag älskar att dansa med glada tjejer! Sedan hamnade jag i ett samtal med någon annan svensk på gatan och när jag väl kom hem hade klockan hunnit bli nästan 07! Ja, fråga mig inte hur det gick till.

Imorse, eller ja, 1,5 timme efter jag kommit tillbaka, var det dags att stiga upp för att åter en gång packa ihop sig och äta lite toast. Jag och Johanna bestämde oss för några dagar sedan vilka ställen vi vill besöka innan hemfärd och ett av toppställena var Lombok - något som även Linn och Arpine tänkt köra. Så vi bestämde oss för att dra ihop. Så himla roligt!!! Igår var vi och köpte biljetter till speedboaten och jag lyckades pruta ned priset från 1200 000 rupies till 350 000 rupies var. Rätt bra deal om jag får säga det själv hehe. Så imorse blev vi upphämtade med shuttlebussen som tog oss till hamnen två timmar iväg. Sedan åkte vi ytterliagare några timmar båt innan vi var framme i Lombok. Klockan hade då hunnit bli 16 och vi hade en blodsockernivå på minus massor. Vi köpte nasi goreng för 9 kr av ett par och mannen erbjöd sig sedan att skjutsa oss till Kuta Lombok, som ligger två timmar iväg och är liksom det mest populära stället på ön. Så efter att vi ätit upp åkte vi med honom och bjöds åter en gång på hektisk trafik och fantastiska utsikter! Han skjutsade omkring oss till flera olika hotell innan vi hittade något med lediga rum. Men nu har vi äntligen kommit fram och efter lite kvällsmat är det nu dags för mig att dra mig mot bingen - äntligen..! Imorgon ska vi hyra mopeder (och nej, jag ska iiiinte köra), åka till någon strand och försöka surfa och sedan eventuellt leta rätt på något vattenfall.

Jag har ännu inte hunnit lägga in alla bilder från kamran utan de kommer inom en snar framtid. Tills dess får ni nöja er med några mobilbilder.

Ta hand om er så lovar jag att ta hand om mig! Jag mår fantastiskt (förutom att jag är tjock som en liten spädgris)! Puss och kram.

Rummet på Eden Hotel.

Poolen på Eden Hotel, najs.

Första rundan av frukostbuffén. Det blev måånga fler och framför allt en himla massa efterrättsgotte.

En liten apa i Uluwatu. Just denna är faktiskt ganska söt men de stora är några riktiga monster, tro mig!

2014-05-12 00:12:24

Noosa och Fraser Island

Kategori: Allmänt

Men HEJ kära följare!

Ja och så rann ytterligare några dagar förbi utan att man knappt hann reagera. Eller? Kanske är det tvärt om.

Att lämna Byron Bay och samarithuset blev ingen gråtfest, utan gick mig relativt obemärkt förbi. Faktiskt. Fast jag skrev ett litet brev till Dave för påminna honom att "stay on track". Sista dagarna började han flumma iväg rejält men påstod bland annat att människan inte alls behöver mat eller vatten för att överleva, utan att dess effekt är att jämföra med alkohol. Alltså något vi enbart förtär för att vi vill socialisera och för att det är gott. Jag försökte med min allra mest pedagogiska röst att "Nej Dave, precis som bilen behöver vi bensin för att orka köra på."

Då sa Dave att han hade läst på internet att det finns ett folkslag som enbart lever på att svälja luft. Då fick jag dra hela källkritikssnacket också. Jag kanske skulle satsa på den här lärargrejen? I alla fall, i måndags morgon satte jag mig på bussen mot Noosa. Redan vid påstigning började jag snacka med en engelsk kille som precis som jag skulle köra två dagar i Noosa och sedan vidare upp mot Fraser Island. Det var lite skönt att veta. Efter bara några minuter på bussen började jag emellertid känna mig dålig och utan att direkt tänka tog jag två tabletter från innerfacket i väskan. Direkt efter jag svalt insåg jag att jag råkat mixa en dagstablett med en nattablett av medicinen jag fick utskriven i Melbourne. Den där som har som bieffekt att man blir dåsig. Resultatet av att blanda de båda blev att jag blev väldigt groggy. Något som inte är jättekul att svara på ett proppfull, skumpig och svinvarm buss. Väl framme i Noosa stod det en shuttlebuss och väntade på oss som hade bokat in oss på Dolphins. Hostelet låg några kilometer från huvudstranden men bara tre minuters promenad från Sunshine Beach, lös i rosa och hade hängmattor och Buddahstatyer lite överallt. Jag bodde i ett litet, halvsunkigt rum tillsammans med tre tyska killar. Mataffärerna låg borta i centrum så efter att jag lämnat av nia grejer tog vi shuttlen tillbaka för att handla lite kvällsmat. Inne på Coles blev jag riktigt illamående och plockade på mig lite yoghurt och muslibarer innan jag med halvgrönt ansikte återvände till bussen. Tillbaka på hostelet klättrade jag genast upp i min säng och la mig för att vila. Någon av mina roomies snappade upp jag nog inte mådde toppen och hade en av receptionisterna till att hämta ett täcke till mig fastän de hade stängt för kvällen. Receptionisten erbjöd mig te och medicin och var verkligen jättesnäll. Jag åt lite yoghurt och innan klockan hunnit slå 21 sov jag som en sten.

Nästa morgon vaknade jag inte förrän vid 10 och kände mig betydligt mycket bättre. Solen sken så jag tog på mig bikinin och lånade en bodyboard och gick ned till stranden. Stranden var enorm och vi var nog inte mer än 10-15 stycken som delade på den. Oväntat. Vågorna var helt enorma och det var med en viss fasa jag gick i med min bräda. Jäklar vad det blev åka av! Så pass mycket att jag gång, på gång, på gång tappade min bikini och efter inte allt för länge hade jag tröttnat på att visa rumpan för stackarna som stod och bevittnade mig i vattenbrynet. På eftermiddagen molnade det igen lite grann så låg jag bara upp och läste innan jag tog en promenad för att kolla in området. Synnerligen vackert! Och synnerligen många vrållyxiga hus. Alltid roligt att gå runt och spana på hus tycker jag. Sedan tog jag shutteln tillbaka till stan och köpte lite kvällsmat. Nu när jag är ensam igen är det back to basic och det blev något så kulinariskt som ägg i wrap. Usch. Tillbaka på kvällen träffade jag två Stockholmskillar som jag satt och snackade med ett tag innan jag drog mig tillbaka.

I onsdags bestämde jag mig för att det var dags att göra något lite turistigt så efter frukost tog jag på gympapjuxen och från Sunshine Beach, genom nationalparken och Main Beach. Det var en himla fin promenad och jag hade sådan himla tur med vädret. Egentligen skulle det regna och ha sig men jag slapp allt det. Det enda jag fick stå ut med var lite djungeleld och sand mellan tårna. I centrum tyckte jag att jag hade gjort mig förtjänt av en glass och efter att jag lite för glupskt slängt i mig den köpte jag vin och snacks inför Fraser Island (jag ringde nämligen för att reconfirma att jag skulle med på touren på morgonen och då la kvinnan i telefonen väldigt stor tyngd vid hur viktigt det var att inte glömma drickan - något jag knappt tänkt på). Sedan återvände jag till hostelet, fräschade, gjorde lunch och läste innan det var dags för att sätta på mig nästa buss upp till Rainbow Beach. På bussen träffade jag James, engelskmannen, som hade bott på ett annat hostel under tiden i Noosa. Vid 19 var vi framme i något som vars storlek jag hade noll uppfattning om eftersom solen sedan länge gått ned. Som får skyfflades vi, tillsammans med 50 andra backpackers, ut på gatan och innan vi visste ordet av det var bussen borta igen. Jag hängde på James bort till ett hostel som hette Dingos som jag hade fått för mig att jag skulle bo på eftersom vi båda bokat vår resa hos samma byrå i Byron. Efter att ha stått i kö i typ 20 minuter fick jag klart för mig att jag inte alls skulle bo där - oups. Bara lite pinsamt. Så jag virrade ut på gatan igen och in på nästa hostel. Där hade de tydligen väntat på mig en stund för receptionen var stängd och en kille i baren kom och checkade in mig. Det stod ganska snabbt klart för mig att Rainbow Beach nog endast används i ett syfte och det är som samlingsställe för alla som ska ut till Fraser Island. Hostelet bestod enbart av folk som antingen precis kommit tillbaka från sin tour eller vi som skulle åka nästa morgon. Det var ganska skönt för alla var liksom i samma båt och inga direka grupperingar hade ännu uppstått. Jag käkade lite kvällsmat och packade om mina väskor eftersom vi inte fick ta med oss hela ryggsäcken ut på ön. Sedan satt jag och snackade med människor innan det var dags att dra sig mot bingen.

06.14 var jag uppe torsdag morgon för att käka frulle, checka ut och titta på instruktionsvideon som jag missat kvällen innan. 07.30-08 var det tänkt att vi skulle dra och jag blev bara jättestressad av tanken på att 120 personer satt och väntade på att jag skulle se klart en jäkla video, för att faktiskt kunna fokusera på vad den handlade om. När den äntligen var klar sprang jag bort till parkeringsplatsen där alla andra var. Där var det fullt kaos och klockan hann bli nästan 10 innan vi rullade iväg. Bilen som jag åkte i bestod av två skotska tjejer, två irländska killar, ett tyskt par och deras kompisar. Ska jag vara ärlig ville jag nästan gråta när jag såg min grupp, inte riktigt de personer jag i vanliga fall brukar hänga med om man säger så… Bilen var fyrhjulsdriven manuell version större och tanken var från början att vi alla i bilen skulle få köra en etapp var. Den ena skotska tjejen, Lisa, var först ut och efter bara några minuter efter att vi rullat av färjan på stranden körde vi fast. Detta samtidigt som himlen valde att inte bara öppna sig utan fullständigt vända sig ut och in. 15 sekunders puttande och vi var d-y-n-g-s-u-r-a. Mina fina, nya Vans var sig inte lika och håret låg som i våta testar på huvudet. Vi var totalt 12 bilar uppdelade i tre grupper med vars en ledare. Första stopp blev lunch vid något rastställe, som tack gode Gud hade tak vi kunde skyla under. Jag var inte med när vår bil hämtade vår matranson men jag misstänker nästan att det var killarna som stått för den delen. Vår lunchlåda, som skulle räcka för åtta personer i tre dagar bestod av ett salladshuvud, två gurkor, fem tomater, tio cl "majonäs", ett brödpaket med mackor vitare än snö, ett paket skinka och ett paket rostbiff. Jag ville nästan gråta. Det blev en fattig macka var innan vi var tillbaka i bilarna (vilken tur att jag misstänkt att maten skulle vara knaper och tagit med mig rejält med eget gotte). Stackars Lisa varken fick eller ville köra mer. Nästa anhalt var campingområdet där vi lassade av våra väskor. Jag delade tält med Hollie och Lisa. Sedan åkte vi till, ja nu kommer jag givetvis inte ihåg namnet men det kan jag säkert googla fram till er senare, till någon sjö som var en halvtimmes promenad igenom sandskogen bort. Åter igen hade vi tur och under vårt stopp hade vi uppehåll och till och med några solglimtar. Sjön var faktiskt ganska fräck. Efter att ha snubblat fram mellan träden en bra stund kom vi fram till vad som såg ut som en liten öken och sanddynorna var enorma. Och så, mitt i allt, en liten sjö med massa kattfiskar simmandes längst kanten. Jag hade dessvärre fått nog av vatten för dagen och avstod bad. Sedan åkte vi tillbaka till campet. Då var klockan knappt 16 och eftersom vädret var som det var fanns det i ärlighetens namn inte mycket att göra. Förutom att dricka vin, det vill säga. Tyskarna stod för kvällens matlagning och någon timme senare satt vi alla och avnjöt stirfried rice på smutsiga plåttallrikar och drack goon i kaffekoppar. Fancy. Vi var ett stort gäng som gjorde massa drinklekar och skrattade massor. På campet fanns det, förutom en himla massa tält och en matsal, även en mininattklubb bestående av ett dansgolv och en högtalare. Där spenderade jag största delen av kvällen. Oj, vad roligt jag hade!

Morgonen efter vaknar jag upp av att Hollie snarkar som en liten gris. Kroppen värker av att ha sovit rätt på marken och jag upptäcker att vi inte bara glömt dra igen myggnätet - vi var inte stängt tältet över huvud taget (något de varmt rekommenderat oss att göra om vi inte vill ha besök av spindlar, ormar eller andra läskigheter). Min väska hade ett stort hål mitt i locket och min chokladkaka på insidan hade fått tydligt besök. Jag ville tro att en dingo hade varit inne i tältet,, men tydligen var det någon form av råtta. Inte lika coolt… Irländarna fixade scrambled eggs med lök till frukost och det var ungefär lika äckligt som det låter. Alltså inga kryddor, inga toast (eller jo, det låg några snömackor på under men de tillförde föga) och inga grönsaker. När gruppen efter lite om och men äntligen var fit for fight märkte vi att en saknades. Den tyska kompisen, aka tredje hjulet, hade bestämt sig för att åka hem. Något vi alla, inklusive tyskarna, tyckte var jätteskönt så hon ungefär bidragit med ett enda ord och noll leenden under gårdagen. Vi åkte först vi till Champagne Pools, som består av klippliknande stenar som liksom skapat som en liten pool där vågorna dundrar in och gör så att det bubblar och om man är tillräckligt berusad kan man säkert få för sig att det påminner om champagne. Det blev ett snabbt bad som jag egentligen inte tror någon av oss direkt njöt av då vinden tjöt och blåste lite kallt. Solen tittade fram då och då. Sedan åkte vi till någon utkiksplats som jag inte heller kommer ihåg namnet på men som var enastående vacker. Åter igen hade vi uppehåll och sol. Det går ju egentligen inte att förklara såhär utan ni får vänta på att bilderna kommer upp så kanske ni förstår lite bättre. Efter detta ände vi tillbaka till campet för lunch, aka en wrap bestående av en skinkbit, en rostbiffsbit, en gurkbit och lite tomat (salladen var ju slut vid det här laget). Alltså jag förstår inte hur svårt det kan vara att göra en meny för ett sånt här event? Jag menar de gör den här touren i princip var eviga dag, märker de inte att maten inte räcker?? Snålerier. Efter maten åkte vi till Hangover Creek (nej så hette det inte egentligen men vår guide Brendan kallade det för det av någon anledning) och gjorde det som jag tyckte var roligast med hela trippen. Man gick liksom på en gång ovanför marken in i skogen några hundra meter. Så slutade gången tvärt och man fick hoppa ned i forsen/bäcken som rann under och flyta hela vägen tillbaka. Det var bergsvatten och jätteklart och Brendan visade oss sitt berömda sexy-salmon-swim som jag hysteriskt roligt. När vi kom upp igen började det precis regna igen och man blev nedkyld ganska omedelbart. På vägen tillbaka körde vi förbi det kända skeppsvraket som ligger vid stranden och har gjort det i typ 70 år nu. Egentligen ska man stanna där och ta massa gruppfoton men det var ingen, som ni säkert förstår, direkt sugen på… När vi kom tillbaka till campet var jag helt slut, det fanns liksom ingen energi kvar överhuvudtaget. Jag tog en powernap medan de andra började på vinet. Kvällsmaten stod jag och Lisa för (med en viss hjälp från tyskarna) och det blev potatismos med köttbit, stekt lök (vi hade nämligen fått ca 15 lökar per bil) och en sallad. Sedan satt vi i samlad trupp och gjorde olika lekar och hade allmänt jäkligt trevligt. Vid det här laget började vår bil "bonda" på riktigt. Efter lite dans satte vi oss runt brasan som brann utanför köket och berättade spökhistorier. Jag försökte dra Svarta Damen. Låt säga att det är liiiite svårare att berätta spökisar på engelska…. (och man egentligen inte kommer ihåg hur storyn gick.)

Igår väckte Brendan oss vid 7,30 och på relativt ostabila fötter avnjöt vi frukost i form av torra cornflakes (då vi inte hade någon mjölk) och snömackor med peanutbutter och sylt (smör ingick inte heller i vår frukostbag). Ganska otillfredsställda, städade vi vårt camp, packade ihop och knökade in oss i bilen. Sedan gjorde vi en ganska lång körning, upp i skogen och minst sagt knaggliga stigar till en sjö som heter Lake McKenzie som känd för att ha så rent vatten att du kan dricka den och sand som påminner om kristaller och kan användas till att polera allt från smycken till tänder med. Det var fräckt. Tyvärr gömde sig solen och på bilderna ser man inte hur fantastiskt blått vattnet är. Sedan vände vi tillbaka igen. I vår bil var det allsång och efter tre dagar tillsammans kommer det fram att Patrick, ena irländaren, sjunger som en Gud. Då skäms man lite för att man skrålat så… Go stämning hade vi iallafall. Sedan var det lunchstopp men vid det här laget hade vi inget mer än några lökar, en halv fruktkaka och några kex kvar så vi köpte paj på det lilla bageriet vid raststället. Efter detta var det dags att vända tillbaka mot färjan. Himlen hade åter igen öppnat sig och det var min tur att köra. Jag stod över. 1, min skor var fortfarande dyngsura så jag skulle fått köra barfota - no no no. 2, efter att ha sett paniken i samtliga av de andra ögon när hjulen börjat spinna i sanden så kände jag att min första biltur på åtta månader nog iiiiinte skulle vara här med full bil. Lite fegt och lite förståndigt, försöker jag intala mig. Så vi körde tillbaka till hostelet på Rainbow Beach. På vägen såg vi en gigantisk sköldpadda som var delad på mitten av en haj. Vid 15-16 var vi tillbaka och kön till duschen formades direkt. Vi tog en liten siesta och gick sedan ut och åt middag på ett café en bit bort. Aldrig i mitt liv har väl fish and chips smakat så bra. Sedan började festen, åter igen. Med tanke på att min väckarklocka stod på 06 tog jag det ganska lugnt och förståndigt. Men även denna kväll hade jag otroligt trevligt, vilka goa människor jag hamnade med vill jag lova! Brendan var lite trubadur och spelade massa önskelåtar och allsången var ett faktum.

Imorse var jag nog mer död än levande när jag packade ihop mina saker och trippade ut från rummet. Jag lämnade en liten lapp till de andra eftersom jag inte fick chans att säga hejdå på riktigt. Sedan satte jag mig på bussen till Brisbane. Och här är jag nu, på något hostel som mer påminner om en labyrint. De var det enda hostelet som hade fritt internet men efter att ha suttit och skrivit här i nästan tre timmar har jag fortfarande ingen signal. Får väl se om jag ens får upp det här inlägget. Suck. Lätt huvudvärk. Kan även bero på att dagens kost bestått av två torra frallor till frukost, en halv liter jordgubbsmjölk till färdkost och sedan ett hamburgarbröd (i snömackeklass) med två ägg i till lunch. Om man kanske skulle asa sig till någon affär och köpa något redigt…

Imorgon är min sista dag i Australien!!!! Herre Gud vad konstigt. Och skönt. Jag känner mig faktiskt väldigt färdig. Då måste jag iallafall skriva ut mina flygbiljetter och växla pengar för på tisdag morgon lyfter planet till Bali. Oj, vad kul!

2014-05-04 14:17:57

Nya äventyr hägrar

Kategori: Allmänt

Hej hallå alla där hemma!

Söndag kväll i Byron Bay. Mörkt och fruktansvärt, jäkla kallt! Sitter åter igen på Ginger Pig och dricker kaffe. Har druckit så mycket kaffe idag att magen bubblar. Vem hade kunnat tro att jag skulle bli en sådan kaffemoster?

Senaste veckan har jag då haft besök av Camilla, Carros bästa kompis. Hon kom till Manly precis innan vi åkte och körde nu en liten minisemester i Byron och valde att komma och bo hos mig. Kul! Tyvärr har vädret senaste veckan varit ganska sviktande så det har inte blivit mycket till strand utan mest shopping och en himla massa fikande.

I måndags när Camilla kom hade vi myskväll och åt pizza och cheesecake i sängen. Ute smattrade regnet. Tror vi betade av en sju-åta Sex And The City-avsnitt och massa uppdateringar om vad som hänt senaste månaderna. Fyra av Camillas svenska kompisar från Manly var också här i samma veva så vi hängde rätt så mycket med dem. En av dem, Oliva, bodde en bit utanför Byron i ett superlyxig resortliknande hus med sin pojkvän Joel och på tisdagkvällen åkte vi ut till dem och hade tacoskväll. Jag och Camilla skulle lifta hem eftersom vi inte fick plats i taxin de andra tjejerna skulle ta till sitt hostel. Det slutade med att vi blev upplockade av just deras taxi och fick åka med i bagageluckan, haha.

I onsdags, valborg, inledde vi dagen med en promenix till Lighthouse och åt sedan megafrukost innan vi begav oss ut på stan och mötte upp de andra en stund. På kvällen tänkte vi festa och hängde med Kira, min roomie, till ett hostel där hon skulle förfesta. Vi kände väl ganska snabbt att det inte riktigt var vår grej utan bestämde oss för att dra ut lite tidigare för att ta något glas vin ute istället. Dessvärre var ställena fortfarande helt livlösa när vi kom och suget dog ganska omedelbart, Vi gick till ett bageri och köpte bakelser istället innan vi vände hem.

I torsdags var vi åter igen uppe med tuppen (eller kl 8 kanske är sovmorgon för hönsskrället?) och var ute och promenerade. Solen skymade fram och med brädan under armen gick vi ner till stranden och träffade de andra tjejerna. Jag tog mig faktiskt an en andra surf, tyvärr utan vidare framgång. Jag skyller på dåliga vågor,,, Efter några härliga timmar i värmen gick vi hem och lagade fisk- och skaldjurssoppa. Så jädra gott så jag vet inte vad! Jag kan väl erkänna att min matlagning senaste veckorna varit relativt bristfällig och det har blivit mycket snabbmat, flingor och yoghurt. Men vad värt det är att lägga lite energi på maten alltså! Mums! Sedan hamnade vi i en matkoma utan dess like innan vi gick bort till Ginger Pig och tog ett glas vin med de andra.

I fredags vräkte regnet ned igen. Efter ytterligare en brakfrukost (som liksom blev lite av våra dagars höjdpunkt) åkt vi bort till tjejernas hostel och hängde på ett mysigt café där vi drack kaffe och lite senare även tog en lunch. Tanken var att vi skulle ta bussen till Mullumbimbi för att gå på ett dagsspa, men när väl bussen kom ville plötsligt inte de andra längre så det blev inte så mycket med det. Då gick jag in på ett travel agency för att boka en bussbiljett till Noosa. Det slutade med att jag klev ut därifrån en halvtimme senare med värsta trippen inbokad. Herre gud vad jag tappade all karaktär. Mina kommande dagar ser nu ut som följade: imorgon åker jag buss till Brisbane där jag byter till Noosa. I Noosa stannar jag två nätter innan jag åker vidare uppåt till Rainbow Beach där jag stannar en natt. På torsdag åker jag ut på Fraser Island (googla på det, jag vet inte riktigt själv vad det är om jag ska vara ärlig) och campar tre dagar. Kan nog bli spännande... Sedan blir det ytterligare en natt i Rainbow Beach innan jag tar bussen tillbaka till Brisbane där jag blir två dagar innan planet lyfter till Bali! Det ska bli så himla spännande men även lite nervöst. Det blir liksom så himla påtagligt att man reser ensam när man åker på sådana här "utflykter". Men det kommer säkert bli kanon, alla som har åkt Fraser Island säger att det varit något av det bästa de gjort. Hur som helst, på fredagkvällen var sedan jag och Camilla ute och dansade rumpan av oss på Woodys efter att ha suttit och druckit lite vin hemma med roomisarna Julia och Nico. Bra kväll!

Igår hoppades vi på ytterligare en stranddag men då började kylan smyga sig på på riktigt så vi cruisade mest runt i stan och köpte massa ekologiska godsaker från nya favoritaffärerna (allt här är i princip ekologiskt och vegetariskt, något jag i början tyckte var helskumt men nu verkligen börjat uppskatta), Vi blev även uppraggade när vi gick förbi en juiceaffär och fick i utbyte av att vara ansiktena i deras nya reklamfilm vars en juice. Jätteskumt men ändå smickrande. Chefens tyckte vi såg "healthy" ut. Lite märkligt med tanke på att vi varit ute till kl 3... Tror dock inte att detta kommer bli språngbrädan i en framtida skådespelarkarriär... Sedan var det dags för Camilla att åka tillbaka till Sydney. På kvällen mötte jag upp Emilia, en tjej jag träffat som snabbast i den där juicebaren, och tog en öl och traggade lite. Härlig tjej!

Idag var jag återigen uppe tidigt och gjorde Lighthouse-rundan en sista gång. Kallt och blåsigt. Sedan satte jag mig och gjorde en klassisk "mamma-lista" över saker jag måste göra under dagen. Så idag har jag bokat hostel i Noosa, tvättat, handtvättat, packat, strosat på stan, köpt lite färdkost för imorgon, skrivit lite, kollat upp lite fakta inför Baliresan och allmänt pysslat rundor. Välbehövligt! Nu känner jag mig färdig med Byron (även om jag ångrar att jag inte gjort fler utflykter till alla byar runtomkring med vattenfall och dylikt..)!

Men vet ni vad, nu stänger restaurangen här så jag måste lägga ihop. Hoppas solen skiner hos er och att ni hade en kul valborg, en bra första maj och allt gott! Nästa gång vi hörs har jag säkert massa kul att berätta!!!

Massor med kramar från mig.

2014-05-02 03:59:19

Bilder från veckan

Kategori: Allmänt

Hej!!!

Kort inlägg från mobilen. Har besök av carros bästa kompis Camilla. Kul! Har bestämt mig för att åka till Noosa på söndag. Variation! Hör av mig snart. Puss.