lisaxelsson.blogg.se

...början på ett äventyr

Avicii och... Lite annat.

Kategori: Allmänt

Tjenahejsan!
Och så flög ännu några dagar iväg med utbredda vingslag. Hej och iväj! Ses aldrig.
Fast det gör vi nog, lite ändå. Dagarna som har varit har nämligen blivit extra mycket dokumenterade - för omväxlings skull! 
Avicii i lördags var kalas! Jag, Carro, Amalia och Pat körde in till Sydney vid 18. Lagom stressade svepte vi några drinkar i bilen (inte Pat som körde givetvis), stannade
till hos Pats föräldrar, tog taxi in till Centrailian Park och lyckades precis komma in till att konserten drog igång. Vi vässade till armbågarna och började kriga oss fram i massan. Plötsligt hör jag en bekant röst och tro det eller ej, men då hade vi sprungit in i Felicia och Sofie som stod och hoppade mitt i smeten. Jag tror att det var drygt 20 000 i parken så chansen för att vi faktiskt skulle hitta varandra var väl ganska marginell egentligen. Men oj så kul vi hade! Mycket sjung och dans. Mest dans. När det hela var slut, vid 22-ish (!) tog vi taxi hem till Manly igen. Det blev en snabbis på Steyne innan sängdags för mig. 
I söndags var det Australian day. Alltså Australiens nationaldag. Här firas det med ord och inga visor. Folk slog upp tält och grillar längs hela strandpromenaden, såg verkligen jättemysigt ut. Här i The Cave var det fest. Fast det missade jag, eftersom jag som vanligt jobbade så fort det händer något… I måndags började jag 06.30 vilket jag tyckte var lite märkligt eftersom jag aldrig jobbar tidigt i veckodagarna. Det fick jag dock klart för mig ganska snabbt. Tydligen så var det public holiday vilket innebar att varenda aussie tydligen skulle ut och äta frukost på Jellyfish kändes det som. Satan vad jag löpte fram och tillbaka. vid lunch var jag så slut att det nästan kändes som att jag skulle svimma. Som tur var fick vi 10% av all försäljning så det fungerade som en liten morot sista timmarna. Efter jobbet tror jag att jag dog lite, för jag kan absolut inte minnas att jag gjorde något vettigt. 
I tisdags var jag LEDIG! Jag körde några timmar på favvo-stranden med Felicia och Sofie. Solen stekte, jag somnade, glömde solkräm och fick sedan smeknamnet negernylle resten av kvällen. Eller nej, det fick jag inte. Men jag fick verkligen hur mycket färg som helst. Förmodligen så är jag väl bränd men peppar, peppar ta i trä så blev det inget rött. Sedan slängde jag ihop lite käk till mig och Carro. Mätta och glada mötte vi upp Sofie och gick hälsade på Felicia som gjorde sitt sista pass på glassbaren. Vi fick provsmaka hur mycket som helst - mums! Carro den lilla nöten provsmakade en smak med jordnötssmör i. Carro är dödsallegisk mot nötter. Som tur var hann hon stoppa ut det direkt men det blev ändå lite nervigt där ett tag. Sedan gick vi och hälsade på Johnny ett tag och tjabba lite. Så jäkla trevlig prick är han! 
På vägen hem svängde vi förbi en kille som Carro jobbar med. Han påstod att han hade fest. Festen visade sig bestå av fyra kalasfulla killar. Det var väl sådärkul… En del människor är så vidriga.
 
Igår åkte en av brasilienarna hem som jag hängt en del med. Det var lite tråkigt. Efter att ha hjälpt till med packa lite gick jag själv bort till stranden och lästa Jonas Gardells bok "En komikers uppväxt" ett tag innan jag vände hem igen. Bra bok. Jag gillar verkligen sättet Gardell skriver på. Han och Mark Levengood måste nog vara världens bästa författarpar. På kvällen mötte jag upp Johnny, Sofie, Felicia, Amalia och Pat och gick till Collins Flat Beach där vi hade med oss picknick och tittade på solnedgången. Magiskt vackert var det! 
 
Idag kom Carros bästa kompis Camilla hit. Vi köpte "goefrukost" och satte oss uppe på taket ett tag och mös. Sedan drog alla de andra till Collins och firade Pat som fyller 21 år idag.  Verkade bli riktigt galej… Själv har jag jobbat hela kvällen. Trög-Sam höll över oss en timme för att arrangera borduppsättnig för ett gäng på 90 pers som kommer på lördag. När vi trodde att vi var klara kom hon på att vissa bord ville sitta utomhus och vice versa. Då gick jag hem. Jag börjar faktiskt 6.30 imorgonbitti och jag tänker inte låta faktumet att hon är intelligent som en tångräka påverka min skönhetssömn. 
 
Sist men inte minst - GRATTIS I EFTERSKOTT FARMOR! Hoppas du fick en fin dag i snön! Jag skickar en extrastor kram till dig! 
(Tre dagar kvar i The Cave!)

Glömska, lite irritation och mycket glädje

Kategori: Allmänt

Hej kära Sverige!
Jag fick nyss ett meddelande från min kära mor här som undrade om jag glömt bort min lilla blogg, och vet ni vad - det hade jag faktiskt! 
Det är fredag kväll och jag sitter ute i korrioren i pyjamas. Jag har redan blivit skälld på at wifi-häxans kärringkompis men det struntar jag i. Tjofräs vad bad ass jag är! Imorgon börjar jag 06.30 så det får bli en fredag i film-cola-och-chipsens tecken. I don't mind at all, för vet ni vad? Imorgonkväll är jag ledig och då står Avicii på schemat! Jippie! I princip hela svenska ligan ska in till Sydney och rava tillsammans. De andra köpte sina biljetter för säkert två månader sedan, men då lockade konserten mig inte alls. Jag är ju inte något jättefan direkt och tyckte väl att jag kunde spara de pengarna till något vettigare. Men, sedan fick jag en mindre uppenbarelse i början av veckan. Det är väl självklart att jag ska hänga med på konsert, såhär sista veckan innan ligan splittras! Då uppstod dock ett problem - jag stod uppskriven på jobbschemat lördag kväll och söndag morgon och inte en levande själ tycktes vilja byta med mig. Eller rättare sagt - Sam, min lilla hatmanager, lät mig inte fråga varken de nyanställda eller be någon jobba dubbelskift. Jag började nästan gråta när jag såg mina konsertplaner gå i kras (detta i kombination med att Sam tog all min dricks efter att två bord eventuellt tagit springnota. Jag är dock övertygad om att det bara var Sam som glömde casha av dem. Nevermind.) Bitter var jag iallafall.
Så plötsligt, som en sändebud från Kristus han själv, så kom huvudmanagern Nicole in på jobbet idag och sa att jag fick vara ledig imorgon om jag ställde upp och jobbade morgonpasset istället. Lycka!! Jag nickade och log nog nästan lite obehagligt mycket tror jag. Så - imorgon smäller det! Jag och Carro värde upp på gymmet ikväll genom att lyssna igenom hela Aviciis nya album på högst volym medan vi svettades groteska mängder på löpbandet. 
Vad har annars hänt i veckan? Inte så mycket i ärlighetens namn. Det har varit ganska mediokert väder och humöret lite halvsegt. Många filmer i äckelsofforna har det blivit.
I måndags färgade jag håret. Tanken var att det skulle bli min natuligt bruna färg. Det blev svart. Korp, kol, pitch dark, natt-svart. Jag kände knappt igen mig i spegeln. Än mindre verkade mina jobbkompisar och stamgäster göra det. Jag fick höra saker som "Det var ju annorlunda", "Du ser ut som en polska", "Det bleks nog snabbt i solen". Fast Carro och de andra tjejerna säger att det är fint hur som helst...
I tisdags var både jag och Carro lediga tillsammans igen. Tyvärr kan jag inte minnas att vi gjorde något vettigt direkt. Vi drack lite kaffe och traggade med Felicia och Sofie, fönstershoppade lite och på kvällen satt jag och Sofie och mös vid wharfen medan de andra var på bio.
I onsdags jobbade jag morgonskift och däckade sedan traditionsenligt tills Carro kom hem vid 17. Sedan mötte vi upp Sofie och Felicia och gick på en restaurang som heter Chicabonita som är ett superpopulärt ställe som vi spanat in i flera månader. Maten var tyvärr en liten besvikelse på det sättet att portionerna var pyttesmå, men det smakade toppen!
Vad jag glömt nämna tidigare tror jag är att jag gick vidare till telefonintervju som aktivitetsledare hos Fritidsresor här för en månad sedan. Igår satt jag mer än två timmar på restaurangen och förberedda mig men när jag väl sedan ringde fick jag svaret att om jag inte kunde närvara i Stockholm på sista uttagningen nästa vecka var det inte ens lönt att vi gjorde intervjun. Lite ledsamt faktiskt, men det kommer väl fler chanser. Kanske.
 
Nej nu måste jag nog dra mig till bingen om jag ska orka upp och köra all-in hela dagen imorgon!
Pussar och kramar! (Bara för att jag glömt bloggen betyder det inte att jag glömt er. Hjärtis!)
Här är en del av mitt Jellyfish-crew!
 

Vardag och svett. Vardagssvett.

Kategori: Allmänt

G'day!
Nu sitter jag här i korridoren och svettas. Det har precis gått över gränsen för att kunna kallas att det pärlar sig i pannan. Det rinner ju faktiskt ner stora droppar. Inte så jättefräscht men inte jättemycket jag kan göra något åt, värmen håller sig i.
Idag är det lördag, fast det känner jag inte av. Helgen här påminner lite om helgerna på Öland - de är liksom inte riktigt helg. Jag tror inte jag har haft en ledig lördag eller söndag på två månader. Men det gör inte så mycket. 
 
Klockan är nu en bit över 15 och hittills har jag hunnit med att sova på tok för länge, äta frukost, titta klart på  Da Vinci Koden och ett avsnitt av Breaking Bad. Allt utan att lämna sängen. Sedan fick jag dåligt samvete och kunde inte bestämma mig för om jag själv skulle pallra mig ned till stranden eller om jag skulle gå till gymmet eller om jag skulle sätta mig och skriva någonstans eller, ja ni vet. Det slutade med att jag inte riktigt genomtänk tog på mig träningskläderna och begav mig ut på en löparrunda. Klockan hade nu hunnit bli 12 och solen stod som högst på himlen. En timme höll jag igång i den branta backarna med solen i ögonen. Dessutom utan någon direkt musik eftersom mina riktigt hörlurar "försvann" när de andra killarna flyttade ut. Nu använder jag ett par gamla där bara ena snäckan tycks fungera. Lite irriterande men man vänjer sig. 
När jag kom tillbaka från min tur tog jag en minst sagt välbehövlig dusch och begav mig sedan till Coles och för att handla lite krubb. Igår fixade Carro mat till oss så jag tänkte vara lite gullig och slänga ihop en matlåda till henne som hon kan äta när hon kommer hem från jobbet senare. I brist på inspiration blir det tyvärr i princip exakt samma som hon lagade igår…
Efter min shopping fick jag ett litet ryck här och bestämde mig för att plocka undan, dammsuga och moppa lägenheten lite snabbt. Det ska nämligen vara visning här imorgon eftersom vi flyttar ut 3 februari och då vill man ju inte att det enbart ska lukta fotsvett här inne. 
Jag bor för tillfället i "singelrummet" vilket är såå skönt. Jag har inte varit uppe och vandrat på flera nätter i rad! Singelrummet är hursomhelst betraktat som rummet där det är minst kackisar. Tills idag då. Under min städtripp började jag lyfta lite bland väskorna som står på golvet här och gissa om jag hoppade högt när säkert tio kackerlackor strömmade ut över golvet när jag puttade lite på sakerna. Tvi! 
 
I torsdags hade vi middag för Lulu på Jellyfish eftersom hon ska sluta och börja jobba på en ny restaurang. Det var himla trevligt. Vi var tolv personer som delade på en massa tapasrätter och cocktails som min favoritbarternder Fey slängde ihop. Det är så kul, första gången jag jobbade med Fey så hade hon precis varit i ett jättebråk med managern Sam. Hon var arg som ett bi och jag var allvarligt talat lite rädd för henne. (På den tiden tyckte jag fortfarande om Sam, så Feys utbrott på henne föreföll mig obegripligt). Nu är vi hur som helst typ bästa polare på jobbet och hon gör alltid en massa goda drickor till mig. Efter mat i stora mängder och dricka likaså kom det plötsligt ut en salig massa olika desserter. Alla suckade och pustade och menade att de helt omöjligt kunde få i sig något mer - utom jag. Jag tog tillfället i akt att svulla i godsakerna jag vet att jag aldrig kommer unna mig att köpa annars. Jesus vad mätt jag blev. 
Sedan gick jag, Sarah, Emma och Lulu ut till Steyne och drack lite vin innan vi begav oss till Boatshed för att dansa lite. Där var dessvärre helt folktomt så då gick jag hem och sov istället. Smart drag tror jag.
Igår tog jag det superduper lugnt och hängde lite med en av brasilianarna. Vi gjorde pasta med ost och kollade på en serie som heter Workaholics. Sedan gick jag själv till vår nya favoritstrand och hade lite kvalitetstid med mig själv. Det är så lätt att man glömmer det här. Glömmer att sätta sig ned och bara andas lite. Jag satt och funderade bra länge på vad jag egentligen vill göra, på riktigt. Vill jag verkligen bli reseledare? Vill jag plugga? Om ja - i så fall vart? Och vad? Vill jag stanna i Australien när Caroline åker hem? Om jag åker med henne hem - vad ska jag då göra i sommar? Är det någon av er som sitter inne på lite svar så är ni varmt välkomna att dela med er av dem. 
När jag kände att jag tänkt till en återvändsgränd gick jag hem igen. Jag och Carro begav oss ut på en löptur i kvällsmynningen innan vi satte oss vid wharfen och åt Carros matlådor. Mysigt. 
 
Nu är det nog tid för mig att börja slänga ihop lite käk innan det är dags att bege sig mot jobbet. Åh vad jag längtar efter att vara ledig. Är det en sak jag har kommit fram till efter mina månder här i Manly så är det definitivt att min framtida karriär inte kommer ta form inom restaurangbranschen… 
Pussar från husmor!  

Ledighet och röda kinder

Kategori: Allmänt

HEJ!
Onsdag eftermiddag, sitter ute i korridoren och gömmer mig för wifi-häxan. Har hittat ett jättebra litet hörn man kan smita in bakom, problemet är bara att det är precis utanför en dörr så om de inneboende där kommer ut kommer förmodligen någon av följande senarion ske: 1. Jag kommer få mina ben avslagna. 2. De kommer skrika rätt ut i förvåning (och eventuellt jaga iväg med mig en kvast. I värsta fall tillkalla wifi-häxan). 3. Jag kommer skrika rätt ut i förfäran och springa hela korridoren hem med svansen mellan benen. 
Det är en bra vecka, dethär! Solen gassar på oss som bara den och av någon anledning har jag bara fått 20-arbetstimmar. Först blev jag lite arg och förstod inte riktigt hur cheferna tänkte när de gav alla skift till nyanställda istället för oss "gamlingar". Sedan insåg jag att det är j-ä-k-l-i-g-t gött att vara ledig och knep ihop munnen. 
Så, vad har hänt sedan sist? Ja, det hade vi vetat om jag bara hade satt mig ned och skrivit några ynka rader varje dag. Istället så låter jag dagarna segla förbi med mitt minne i släptåg. 
I lördags jobbade jag kväll på restaurangen. Det var jag, Francois, Sarah och manager Nicole som styrde golvet och oj vad mycket roligare det är att jobba med en, kanske inte snäll, men iallafall hygglig chef! Vi hovade in massor med dricks. I söndags jobbade jag 07-15, tog en powernap, mötte upp med Carro, köpte (försökte tigga till mig) världens längsta baguette nere på bageriet under oss och gick sedan med mitt bröd och en flaska bubbel under armen till Shelley Beach. Där satte vi oss med Sofie, Felicia, Amalia, Malin, Johnny och tre svenska killar. Shelley Beach är ett underbart söndagshäng. Hela stranden fylls av backpackers och barnfamiljer och när det börjar skymma brukar det vara en eldshow där fyra personer dansar omkring med facklor. Det är nästan synd att det är så varje söndag för man glömmer ibland hur mysigt det är. Glömmer hur bra man faktiskt har det. Efter en stund fick vi hur som helst sällskap av några från Chile och Jamaica. Riktigt roliga killar. Bredvid oss satt också ett stort gäng från Brasilien, varav flera av dem som bodde i vår lägenhet innan oss. Jag tror att jag måste ta tillbaka mitt agg som det kanske verkat som jag gaft emot dem förut. De är, faktiskt, goa killar som inte är helt tomma bakom pannbenet. 
I måndags hade jag och Carro en riktigt lugn dag. Båda var för en gångs skulle lediga tillsammans. Vi låg några timmar i jacuzzin och diskutera framtid från ärla till pärla. Sedan skulle vi gå ner till affären och handla lite kvällsmat men då var det så passande en matmarknad precis nere vid wharfen. Det påminde lite om Malmöfestivalen fast i miniformat. Vi gick lös med kinamat och något gulashliknande. Mums! Vänta, detta kanske var i fredags förresten.. Nu blandar jag nog ihop dagarna. Jag kommer inte ihåg. Strunt samma. 
Igår var det häng hos Amalia hela dagen. Hon driver ett eget t-shirtmärke och har nu fått tillstånd att ha ett stånd på marknaden som tar form här varje helg. Så igår var det fulla rulle med att producera tröjor. Oh yeah-tshirts by Amalia Wahlström heter hennes märke om ni vill kika. Superduktig är hon verkligen. Jag och Carro satt och bevittnade när esteten skapade medan vi mumsade i oss massor med melon och cola. Tyvärr glömde vi nog att solen står på precis lika mycket på land som vid stranden och ett tu tre så var det för sent. Fast jag brände mig faktiskt inte så farligt, bara lite härligt tomatig i ansiktet. När vi insett detta trallade vi ned till Fairlight Beach tillsammans med Amalias pojkvän Pat och badade. Helt underbart! Vi brukar alltid jobba förbi den stranden men av någon anledning har vi aldrig gått dit och badat förut. Det är bara en pytteliten strandbit och sedan är det härliga klippor och lite gräsplättar man kan ligga på. Nytt favorithäng!
 
Nej men vet ni vad, nu är det slut på det roliga. Dags att masa sig tillbaka till jobbet och slava lite. Hoppas ni mår bra! PUSS!
PS! Nu kom en kille ut från lägenheten!! Inga skrik från något håll! 

Mera bilder!!

Kategori: Allmänt

Här har vi de berömda Three Sisters i Blue Mountains!
 
Nästan hela ligan! 
 
Här har vi gått halvvägs ned och faktiskt kommit fram och nuddat en av The Three Sisters.
 
Lunchbreak!
 
 
 
Och här kommer äntligen lite bilder från jobbet! På bild har ni Sarah från England och Francois från Frankrike. Bästa crewet att jobba med!!
 
En bild från bakre delen av restaurangen. Svårt att knäppa några bra bilder när solen gassar in.
 
 
 
Och såhär ser det alltså ut utanför. Väldigt sällan det är lika folktomt som på bild. (Tyvärr hehe...)

Busy vecka

Kategori: Allmänt

 
Heja mina fyra trogna läsare!!
Senaste veckan har det varit high life här nere och jag har haft svårt att hitta lite "bloggtid". Idag är jag börjar jag inte förrän kl 18 och är ensam ledig, så nu passar jag på!
29/12, alltså i söndags, åkte vi ett gäng till Blue Mountains. Trots att det va realtivt oplanert blev det ändå väldigt lyckat. Kl 07 möttes vi upp och tog färjan in till Sydney. Sedan åkte vi tåg en liten bit, bytte till en timmes buss för att sedan åka nästan två timmar tåg. Tillslut var vi ändå framme i Katoomba (som vi på sista tåget kom överens var stationen vi skulle hoppa av vid). Det var vi, 8069621 asiater och 9794856 indier. Och en stekande sol. Hemma i Manly hade det nästan varit storm och blåst kallt (åtminstone lät det som det från vår lilla lägenhet) så jag hade pälsat på mig duktig. I tron på att vi bara skulle besöka utkiksplatsen och kanske ta en öl hade jag på mig converse, vit blus och min lilla axelväska. När jag träffade de andra insåg jag snabbt vilken miss jag hade gjort. De hade vandrarkängor, träningskläder och fräcka hajk-ryggsäckar. Nästan alla, iallafall. Efter att vi besökt Echo Point och tittat på The Three Sisters (kommer du ihåg storyn kring dem, mamma?) bestämde Cara att vi skulle gå en liten vandringsled. En liten vandringsled som visade sig vara 900 trappsteg rätt ned för bergen i en lutning som hette duga. Dessutom var trapporna så smala att det var i princip helt omöjligt att få möta. Hade någon av oss ramlat hade det garanterat resulterat i dominoeffekten och typ tio dödsfall. Hur som helst, till slut kom vi ner till liften som skulle ta oss upp igen. Alternativt kunde man även välja att åka världens brantaste järnväg upp igen. Samma som vi åkte sist vi besökte Blue Mountains. MEN! Då kläcker Cara ur sig att det är tråkigt och att vi ska GÅ upp igen. Då hade det alltså tagit oss nästan två timmar att bara gå ner. Jag himlade med ögonen och skrattade åt henne. Det gjorde inte de andra som såg det som ett strålande alternativ att spara några dollar. Jaha, då var det bara att börja klättra. Som tur väl var hittade vi någon lite short cut så det tog oss nog bara en timme att vara tillbaka på toppen igen. Då var mitt blodsocker på underfär -10. Eller hur man nu mäter blodsockerhalten. Utmattad, ursvettig och megatörstig var jag. Vi satte oss på en liten restaurang och jag beställde en smoothie som det nog bara var mjölk och lite glass i. Jag var för trött för att orka bry mig.
Sedan tog vi det enormt långa tåg/buss/färjaresan tillbaka till Manly igen. Egentligen hade vi bestämt att vi skulle ut och äta på restaurang tillsammans och sedan gå ut och ta ett glas, men väl framme var vi alldeles för trött för att ens överväga någon form av kvällsaktivitet.
 
Och så var det plötsligt nyårsafton! Hej vad det går! Vi var i princip samma gäng som på julafton som bestämt att vi skulle fira tillsammans. Problemet var bara att vi inte hade någonstans att vara. I sista sekund bestämdes det att vi skulle hålla till på vårt rooftop och vid 21-22 gå ner till warfen och titta på fyrverkerierna. 
Dagen inleddes för min del med ett pass på vårt gym där uppe. Välbehövligt! Sedan kom jag i kontakt med Felicia och Sofie som ville ta en promenad och sedan äta gemensam frukost på stranden tillsammans. Jajamen, sa jag! Så efter en snabb dusch var det bara att slänga på sig träningskläderna igen och bege sig ut på en liten pw med brudarna. Efter det köpte vi med oss massa frukost (om det nu fortfarande kan kallas frukost kl 12...) och gick och la oss på stranden. Så himla varmt så det likande ingenting! Vid 14 begav vi oss tillbaka till lägenheten och mötte upp Carro. Sedan gick vi upp och la oss i jacuzzin och drack lite skumpa - det är ju faktiskt bara nyår en gång om året säg! Då var livet bra rättvist, som Tomas brukar säga. För att inte råka ut för solsting drog vi oss tillbaka ganska tidigt och slängde ihop lite nyårsmiddag i form av tacos. Inte fy skam det heller (med tanke på vad vi brukar äta)! Kring 20 började sedan resten av gänget trilla in och vid 22-23 lämnade vi lägenheten tror jag. Tyvärr så blev vi alla av med varandra väl nere vid warfen och det slutade med att jag bevittnade fyrverkerierna från Little Manly Beach som ligger en bit från oss. Det var kanske inte det optimala platsen att se dem från men det var helt okej. Sedan begav jag mig ganska så snabbt hemåt eftersom jag skulle upp och jobba 06.30 dagen efter. Ja, det är sant. 07.00 öppnade vi resturangen för frukost och jag var helt övertygad om att det skulle vara väldigt lugnt. Ack, så fel jag hade. 06.30 stod redan folk och ville ha kaffe och fram till att jag slutade vid 15 hade vi full restaurang. Jag kan väl säga att jag var mer död än levande när jag på trötta ben vinglade hem . Som tur var möttes jag i lägenheten av Carro, Sofie, Felicia och Albin som drog med mig för att köpa dagen-efter-pizza. Åh fy bubblan vad gott det var! 
Igår jobbade jag återigen morgon. Det var i princip lika mycket folk som nyårsdagen, bara att nu var vi hälften så många som jobbade. Kaos! Som pricken över i:et hade vi 38 grader så svetten bara sprutade. Usch, så hemskt det var. Jag verkligen avskyr att stressa sådär. När jag äntligen fick sluta mötte jag upp Carro och Sofie och körde ett snabbispass på gymmet. Det var faktiskt väldigt skönt! Sedan bestämde jag och Carro oss för att det var dags att få tummarna ur röven och planera lite. Det slutade med att vi bokade flygbiljetter till Nya Zeeland 10e februari!! Två veckor ska vi vara där och bila kring södra ön tillsammans med Sofie, Felicia och Felicias storasyster. Felicia var au pair där förra året som hon ska visa oss runt. Känns skönt att ha en liten guide med sig! När vi kommer tillbaka ska jag och Carro bege oss till Byron Bay och söka lite jobb. Jag har alltså bara en månad kvar här i Manly. I ärlighetens namn tycker jag det ska bli så skönt att komma härifrån och börja på lite nya äventyr! 
 
Nu ska jag nog gå och lägga mig igen hehe. Måste ta vara på de lediga timmar man har.. Gott nytt år på er alla! Hoppas 2014 ska bjuda oss på mycket gott! Massa pussar och kramar från mig.