lisaxelsson.blogg.se

HEJ!

 

Det här börjar ju nästan bli lite löjligt. Hur är det möjligt att tiden kan gå så fort? 

Min senaste vecka har varit helt underbar och jag hoppas att ni haft en bra ni med. 

 

I tisdags tog vi det relativt piano. Efter middag bestående av gammal upptinad fish and chips (inga grönsaker what so ever) blev vi upphämtade av killarna och gick bort till The Tavern där vi spelade biljard och kollade lite fotboll. Gött häng! Vår lilla grupp är verkligen hur go' som helst. 

 

I onsdags hade jag idétorka på riktigt. Ingenting alls kunde jag komma på att skriva om och kontoret gav mig ingen ro. Så istället tog jag mitt anteckningsblock under armen och åkte in till stan. Där köpte jag mig och stor smoothie och gick upp till en park jag gått förbi på väg mot intervjun jag hade förra fredagen. Sedan satte jag mig under ett träd och tittade på folk. Det var faktiskt väldigt underhållande. Några få rader blev skrivna men knappast något som Rebecca och Kim kommer vara intresserade av. Nå väl, det var väldigt skönt att bara få komma ut från kontoret. Efter middag hade vi liten förfest hos Ollie och de andra innan vi åkte till Brass Bell (karaokestället i Kalk Bay). Även om vi inte entrade scenen denna gång var det ändå en väldigt lyckad kväll som bjöd på många skratt. 

 

Torsdags var tröttsam. Tre timmars sömn är definitivt för lite för att orka jobba (vår taxi snurrade till det rejält under onsdagsnatten så vi var inte hemma förrän precis innan kl 04.) Inte mycket blev gjort jobbmässigt, vilket är väldigt frustrerande. Det är nästan så att jag önskar att Rebecca och Kim bara sagt till mig att det här behövs skrivas. När arbetsdagen nästan kommit till sitt slut kom mina housemates för att ha ett litet "minikrismöte" angående Gail med huvudansvarige på kontoret. Jag orkar i ärlighets namn inte riktigt engagera mig, vilket ansvarige inte heller verkade. Jag förstår att det sätter henne i en väldigt awkward position eftersom Gail såklart nekar allt vi sagt. Hur som helst. Från kontoret var vi sedan en grupp om 15 som åkte till något som hette Noordhoek's Market för middag. Det var aboslut helt m-a-g-i-s-k-t. Det var en matmarknad (yes, ännu en) som låg högt upp på en kulle med utsikt över havet och vinrankor snirklandes runt omkring. När vi kom hem vid 21 var vi alla helt slut och slocknade innan huvudet hunnit landa mot kudden. 

 

02.35 ringde väckarklockan i fredags. Dags för Garden Route! Sömndruckna klädde vi på oss och packade snabbt ihop våra saker för att bli uppplockade kl 03 av Tyrin. 03.05 stod vi redo vid dörren. Med åter igen - African time. En bit över 04 blev vi hämtade. Suck. Dock så var vi drygt 25 stycken som skulle med, så det är klart att det tar lite tid. Sedan bar det iväg. Vårt första riktiga stopp (efter ett frukost-och-toa-stopp vid 08) blev safari! Jag, Hannah, Leo, Jess, Liv, Molly, Edward och Ryan lyckades roffa åt oss en egen jeep (alla de andra fick trängas i en jättestor truck). Safariet var inte ett riktigt på så sätt att det var fullständigt vilda djur, utan snarare en enorm park som ägs av någon superrik snubbe. På så sätt visste ju guide ungefär var de olika djuren höll till, men i ärlighetens namn gjorde det inte mig så mycket. Betydde ju bara att vi faktiskt fick se allt! Under tre timmar mötte vi så väl lejon som zebror, strutsar, noshörningar, elefanter, bufflar, antiloper, giraffer och massa andra coola djur. Efter safariet åkte vi vidare till vårt hostel. Kan lätt konstatera att det var det i särklass bästa hostel jag någonsin bott på! Det låg precis bredvid en enorm strand och hade en egen strandbar/restaurang och lyckligvis lyckades vi tjejer roffa åt oss ett eget rum. Utanför hade vi enorm balkong (som liksom tillhörde alla rum) med utsikt över havet och ett eget bord där vi kunde sitta och chilla. Efter att ha slängt i oss en väldigt sen lunch gick vi ner till stranden. Trots att klockan hade hunnit bli 17 kunde vi ändå ligga i och bada och sola. Hur gött som helst! Efter en snabb dusch och en bira på altanen gick vi ner till restaurangen där det väntades middag. Efter att ha ätit en typsikt afrikan köttgryta (inte en Gailgryta!) var det beer-pong tunering. Jag och Leo bildade ett par men blev dessvärre utslagna direkt. Vid detta laget var det fullt av människor och stämnigen var hög. Men efter att ha varit uppe mer eller mindre i 20 timmar var vi alla ganska trötta och gick och la oss ganska tidigt. 

 

Lördagen inleddes med en grym frukost. På de hostel jag bott på där de erbjuder gratisfrukost, brukar den vanligtvis bestå av rostmacka med sylt. Här fanns fruktsallad, egengjord musli, yoghurt, ägg, muffins och massa mumsigt. Morgonen bar även på en överraskning då Human Right's chefer (Maria, Shervin och Shuan) dök upp. Till och med jag, som bara träffat Shuan några gånger, blev exalterad. Sedan åkte vi till världens högsta bungeejump. Mer eller mindre alla ur gruppen hoppade utom jag, Leo, Hannah och Edward som nöjde oss med att betala för att få hänga med ut på bron (vilket var läskigt nog eftersom det bara var en nätgolv, svävandes 217m ovanför marken). Alla var verkligen hur coola som helst. Mäkta imponerad! Så himla besviken på mig själv som inte ens vågar försöka. Efter att ha hejat på alla och ätit lunch åkte vi vidare till en elefantpark. Där fick vi mata och gosa med elefanter. Det var rätt coolt men efter att folk precis hoppat från världens högst bungeejump förstår jag att det blev lite anticlimax. Hur som helst, när vi kom tillbaka till hostlet hade klockan hunnit bli 18. Allt tar ju sådan himla tid när man är en stor grupp... Jag sprang ner till stranden och tog ett kvällsdopp med Molly och några till för att liksom vakna till liv igen. Helt underbart. I princip hade vi stranden helt för oss själva och solen var på väg ner och fick hela havet att glittra. Efter att ta tagit en snabb dusch och druckit en öl på balkongen (det blev en hel del öl, ja) var det dags för braai (bar-be-que med andra ord). Hela gruppen satt ner vid vårt långbord i sanden medan en stor brasa tändes och Bob Marley sjöng i bakgrunden. Det blev den bästa middagen jag haft i Sydafrika! Vi bjöds på en stor sallad, potatissallad, rostade sötpotatis, bröd, fried ris, korv, två olika sorters lamm och kyckling. Alltså, matkoma deluuuuxe haha. Åh, det var så bra. Jag blir glad i hela kroppen bara att tänka på det. Maria, Shuan och Shervin var på högvarv och sjöng massa afrikanska (tror jag) sånger och taggade igång oss alla. Efter maten gav jag och Leo oss på beer-ponget igen. Denna gången gick det bättre! Först vinst emot Molly och Jess och sedan bildade jag team med Ryan och vann ännu en match. Det dansades och sjöngs långt in på småtimmarna och när jag gick och la mig var jag gladare än jag varit på länge. 

 

Tre timmar senare ringde klockan. Jag hade lyckats förtränga att Tyrin sagt att vi skulle lämna 08.30 och därför röjt en bit längre in på natten en vad jag annars hade tänkt. Trötta och överlag glada lämnade vi hostelet och åkte till ett zoo där vi bland annat fick se vita tigarar, jeoparder (tror jag det var), leoparder, krokodiler och några andra djur. Jag tror vår guide var mer exalterad än vi var... Efter det besökte vi en strutsfarm där vi fick veta massa onödiga saker om strutsar och de som ville fick rida en bit. Såg absolut helt livsfarligt ut. Hatar strutsar haha. Vid det här laget var alla både för hungriga och för trötta för att riktigt uppskatta vad som berättades. Efter att tillslut fått i oss lite mat bar det hemåt. Kändes som en av de längsta bilturerna någonsin. Lyckligtvis var landskapet vi körde igenom något av det vackraste jag sett så det gick ingen egentlig nöd på mig. Vid 20.30 var vi äntligen hemma och efter att ha ätit lite upptinad mat var det raka vägen ner i bingen. 

 

Och nu är det måndag igen. Fem dagar har jag kvar här på kontoret. Känns lite surrealistiskt. Jag har inte tid att börja på någon riktig artikel och vet egentligen inte riktigt vad jag ska göra. Verkar bli att jag får följa med alla andra på deras intervjuer och leka fotograf. Det är lite synd men jag har kommit to terms with att min resa här i Kapstaden snarare blir en enorm livserfarenhet istället för journalistiskt utvecklande. 

 

Vi hörs snart! Massa pussar och kramar!