lisaxelsson.blogg.se

Goooodmorgon där himma! Här kommer ett jättesnabbt och superslarvigt inlägg om min helg. Jag har inte ens orkat läsa igenom det så please ha överseende med felstavningar och inkorrekta meningar. Hehe.

Så i fredags var jag först på det där mötet på Human Rights office. Det var kanske egentligen ganska onödigt och intetsägande för min del men jag tyckte ändå att det var kul att komma och se hur de andra jobbade. De fungerar i princip som gratisadvokater till folk som behöver hjälp. Någon berättade om ett fall de jobbade med där en kvinnas man hade misshandlat och våldtagit henne och barnen kontinuerligt under fler år till dess att han hamnade u fängelse. Nu skulle han dock frigivas och hotade då med att mörda kvinnan. Alltså det var på den nivåen deras fall låg. Helt sjukt. Många av de som jobbar på Human Rights har inte ens studerat juridik. Hur som helst, sedan tog jag tåget tillbaka till kontoret (utan några problem), lät Vash fixa min mobil och redogjorde för Rebecca hur det hade gått. När vi slutade vid 13 (som vi gör varje fredag) köpte jag, Kriti och Maryce varsin baguette innan vi satte oss på tåget in till stan. Därifrån tog vi sedan taxi med de andra från huset (+ Edvard) taxi till ett jättestort köpcenter en bit utanför Kapstaden.  Jag hade dock glömt mitt kort hemma så det blev inte någon direkt shopping för min del (förutom en gräslig keps som jag inte alls förstår vad jag ska ha till).  Under tiden vi strosade omkring startade ett massivt gräl som jag egentligen inte förstår ett dugg av.  Middag serveras kl 18 i Gails hus, men eftersom hon förbereder det i förväg och varken äter med oss eller äter det vi äter, trodde inte jag att det var en så stor grej. När vi då precis kommit till köpcentret insåg vi att det nog kunde bli tufft att ta oss hem till 18. Agnes skickade då iväg ett sms till Gail och berättade att vi eventuellt kunde bli en timme sena hem och om det var okej att vi bara värmde på maten lite. Personligen förstod jag inte ens varför Agnes tyckte att vi behövde fråga om det. Sedan tog det hus i helvete. Tydligen så har vi en lång lista över regler hemma som jag inte alls fått ta del av. Där står bland annat att middag serveras kl 18 och att det inte är tillåtet att värma upp någonting. Gail svarade Agnes med ett jätteargt sms för att sedan ringa upp henne och skälla ut henne efter noter och hota med att skicka hem henne. Agnes tog så illa vid sig att hon började gråta. När vi sedan kom hem var Gail arg som ett bi och efter en timmes utskällning (som mestadels riktades mot Agnes trots att vi sa att det bara var en slump att det var hon som skickade iväg smset) var jag så trött på henne att jag helt enkelt stängde av öronen. Tydligen så får vi inte värma på mat eftersom, ja jag vet inte, vi får inte använda några köksredskap eller laga någon mat själva (mer än bre mackor och hälla upp flingor. Alltså kan jag ju i princip bara slänga äggen och havregrynen jag köpt till gröt i soporna direkt). Vi får inte heller dricka alkohol i huset, trots att Gail dricker själv. Jag förstår också att hon inte vill ha några fester i huset men vi får alltså inte ens dricka ett glas vin till maten om vi velat. Listan över saker vi inte får göra var på riktigt bara löjligt lång och jag blev verkligen djupt besviken på hennes uppträde. Det blev ingen mat den kvällen.

 I lördags var vi uppe med tuppen! Solen strålade och vi tog tåget in till stan med Kriti och Jack vid 07.45. Där blev vi upphämtade med en minibuss och åkte först till Hout Bay där vi åkte en 45 min båttur ut till en liten ö som var helt dränkt av sälar. Tydligen så är vattnet så kallt där att hajar inte trivs, så sälarna kan götta sig i godans ro. Hur vackert som helst var där. Sedan hoppade vi på bussen igen och åkte till Boulders Bay där vi tittade på Sydafrikanska pingviner som tydligen är väldigt utrotningshotade. Efter att ha knäppt sisådär 1353 bilder av våra kostymklädda vänner åkte vi vidare mot Cape of Good Hopes. En bra bit innan blev vi avsläppta och cyklade först 5 km innan vi stannade för lunch. Sedan cyklade vi ytterligare en bit, typ 8 km, innan vi kom fram till Cape of Good Hopes. På vägen såg vi (eller jag, eftersom det blev att vi cyklade enskilt) fria strutsar! Läskiga! När vi lämnat av cyklarna väntade en 40-50 min hike bort till Cape Point. Vi såg både babianer (som speciellt vi tjejer tydligen skulle passa oss för eftersom de kunde vara ganska aggressiva och vanligtvis vände sig mot kvinnor då vi anses vara det svagare könet i apvärlden…), ödlor, en antilop-ish och ett djur som typ såg ut som Timon från Lejonkungen men tydligen var besläktad med elefanten (?). Utsikten vi möttes av under promenaden var absolut slående med de gröna slätterna, det klarblåa havet och de branta bergen. Trötta och nöjda vände vi sedan tillbaka till Cape Town där vi tog tåget hem och hann precis innanför dörren till 18 (wiho, middag!!). En lättnandes suck. Vi smugglade med oss två flaskor vin och efter att ha ätit och druckit superstarkt kaffe för att försöka hålla uppe energin, pinnade vi upp på ovanvåning och smygdrack vin ur våra muggar medan vi gjorde oss färdiga för party. Vid 22 kom Quintons (Projects Abroad typ personliga taxi) bror och hämtade upp oss och de andra från Human RIghts som också bor i vårt kvarter. Totalt blev vi nog 13 st vilket precis som jag trott skulle visa sig vara några för mycket för att kunna hålla sams. Hur som helst, först var vi på ett mysigt ställe och drack en drink, efter det gick vi till en takbar som drack superlyxiga cocktails för att till sist hamna på en nattklubb. Förutom priset som drinkar skiljer sig det en hel del från hemma. Den första baren vi var på var typ bara vita, den andra var tydligen en gaybar fick vi reda på och nattklubben var i princip bara svarta. Som både vit och tjej känner man sig verkligen objektifierad. Antingen som ett mål eller som något att se ner på. Det är svårt att förklara. Och sen vet jag inte om det är riktigt sant heller eftersom det var min första gång ute.

I söndags sov jag ut för första gången på, nå egentligen inte så länge, men det kändes fantastiskt välbehövligt. Efter en enorm frukost (Gail lät oss koka ägg!!!) åkte vi till Kirstenbosch Garden tillsammans med några från Human Rights. Vädret skulle vara strålande och att strosa omkring i parken kändes ursprungligen som en jättebra idé. När vi dessvärre kom fram hade solen gått och lagt sig och vädret blivit ganska dassigt. De andra var bakfulla och griniga och jag tycktes vara den enda som faktiskt uppskattade det. Jag har bestämt mig för att ge det en ny chans en solig dag med bra sällskap och en smarrig picknick! Efter att ha vandrat omkring en stund på måfå och fikat kom Quinton och hämade oss. Jag och mina housemates + Edvard (som har en fling med Maryce) åkte in till Waterfront där vi först gick en runda i ett stort köpcenter innan vi slog oss ner på en superfin restaurang precis i hamnen och åt gottemiddag (eftersom vi inte skulle hinna hem till 18).  För 140 R, vilket motsvarar typ 100 SEK fick jag en riktigt fin kycklingrätt och ett massivt glas vin. Billigt!!!! (Synd att Quinton inte håller samma prisklass, den gubben kommer ruinera mig. Faktumet att vi inte ”får” åka kollektivt efter 18 gör verkligen saker komplicerade.

06.30 ringde alarmet imorse och efter att ha duschat en snabbis och slängt i mig min kolhydratsbombade frukost tog jag, Maryce och Kriti tåget in till Cape Town där vi mötte upp med Kim. Från idag till onsdag är det en stor typ konferens/mässa här som heter ”Global Youth Peace Indaba” för att typ uppmärksamma bojkottandet av Sydafrika som värd för Nobels fredspris efter att regeringen vägrat ge Dalahi Lama ett visum för att medverka. Dagen bestod av inledningsvis ett öppningstal av Sydafrikas förra president FW de Klerk som regerade innan Nelson Mandela. Personligen hade jag, tillsammans med många andra verkade det som, haft föreställningen att de Klerk var den onda eftersom han representerade the National Party, alltså de vita. Vad som dock kom fram var att det faktiskt var de Klerk som banade väg för Mandela, införde val och jobbade för jämställdhet. Hans tal handlade huvudsakligen om ledarskap vilket var intressant och välskrivet. Sedan var det kaffe- och kakpause. Sedan lyssnade vi på en diskussion om bojkottning mellan fem professorer. Sedan var det ytterligare lite kaffe och kaka innan vi gick på en föreläsning om kärnvapen. Herre Gud vad hemskt. I princip så är det bara en tidsfråga innan hela jorden kommer utplånas. Professorn som talade brann verkligen för sin sak och jag tror inte att jag var ensam om att tyst bestämma mig för att bli aktivist och ägna mig på heltid åt att förebygga kärnvapentillverkningen. På frågan vad han tyckte om alla vapen som tar en massa liv i t.ex. gängbråk och om inte det borde prioriteras svarade han sa något i stil med ”Vi har massor med extremt viktiga problem så som jämställdhetsfrågor, rasism, gatuvåld etc. som måste prioriteras, men det är svårt att prioritera dem om vi inte existerar”. Så nu ska jag inte bli journalist längre utan antingen bli aktivist eller professor. Hehe. Skämt å sido men det var väldigt intressant. Sedan var det lunch som bestod av en rostmacka vitare än snö med ost, en chokladkaka, en banan, en chipspåse, mer kakor och typ läsk. Sockerrush sönder alltså! Det är verkligen svårt att försöka vara nyttig, när nyttig mat inte finns att tillgå… När vi kom tillbaka såg vi en film från Nelson Mandela Foundation om året innan det första valet 1994. Jag förstod inte riktigt allt för det var så fantastiskt många namn och partier att hålla reda på, men det jag definitivt uppfattade var att det är en väldigt sjuk värld vi lever i och vi ska vara så j*vla tacksamma rent ut sagt över förhållandena vi lever under där hemma. Egentligen hade jag kunnat skriva flera sidor om den här dagen och allt jag lärt mig men ärligt talat är jag alldeles för trött och måste nog sova på det innan jag kan komma med en resonabel jämförelse. Hur som helst har det varit en sjukt cool dag och trots att jag princip består av 99% socker för tillfället är jag ändå helt slut. (Jag kommer behöva dieta sä hårt när jag kommer hem alltså, ojojoj). Jag lovar att ge en mer utförlig beskrivning imorgon istället!!

Puss o kram