Stranddagar och halloween
Kategori: Allmänt
Godmorgon, godmorgon!
Tisdag morgon. Gråväder och regnrusk. Kontorsmiljö och kallt kaffe. Hu...
Senaste veckan har varit relativt "lugn" i jämförelse med tidigare. Ganska skönt faktiskt.
Förra tisdagen var också väldigt chilled out. Efter jobbet tog jag tåget till Claremonth och åt middag med Leo och Hannah. Ingen direkt anledning mer än att vi alla var lagom trötta på ris.
I onsdags var det som sagt Pressclub. Zelda la Grange, Nelson Mandelas assistent, talade. Eventet hölls i en stor balliknande sal med kristallkronor och högt i tak. På borden stod vin i ishinkar och kypare sprang ständigt omkring och fyllde på våra glas. Zelda var inte alls som jag trodde. Hennes engelska var påtagligt bristfällig, hon var blond och blåögd och fyllde 44 år precis på dagen. Det betyder alltså att hon var typ 23 år när hon började jobba för Mandela. Innan Mandela kom till makten hade hon röstat konservativt och talade enbart Afrikaan (det här holländskliknande språket). Att Mandela ändå valde att anställa henne säger väl en hel del om hans geni. Efter jobbet gick vi ut på det där kareokestället. Igen. Den här gången var det inte alls lika kul. Det ösregnade och eftersom baren ligger precis vid straden och bara delvis är under tak blev vi alla ganska genomsura.
I torsdags hade vi en workshop på jobbet. Det var ett ordtest som Kim hade satt ihop och som hon menade "ändå var relativt enkelt" och att vi alla borde få åtminstone 50% rätt. Jag hade 3 rätt utav typ 18. Jag vet inte om det betyder att jag är dum i huvudet eller Kim är en nedlåtande besserwisser. Oavsett. Jag skämdes lite och försökte rättfärdiga det hela genom att slå upp alla ord och lova mig själv att plugga in dem till dagen efter. Det hände inte... När jag kom hem hade en ny tjej flyttat in i mitt rum. Jess från England. Hon verkar snäll.
Fredags inleddes med en liten morgonlöpis om jag inte missminner mig. Hannah och Leo berättade att de skulle iväg till ett skyddshem för utsatta kvinnor och deras barn som heter Sister Incorporated. Där skulle det vara en liten loppis och säljas smycken som kvinnorna gjort själva. Jag lyckades övertyga Rebecca att jag definitivt borde följa med, så efter att ha varit på kontoret typ en timme tog jag ENSAM en minibuss (eftersom tågen inte gick) till Human Rights kontor i Rondebosch. En upplevelse. I princip så knör så många människor som möjligt in sig i en lite minibuss och säger vart de ska. En man kör och en man klättrar omkring bland sätena och samlar in pengar. Oavsett vart du åker så kostar det aldrig mer än 7SEK. Så fort bussen inte är full sticker mannen som samlar in pengar ut huvudet genom fönstret och busvisslar och skriker på alla på gatan. I början blev jag livrädd och tänkte att de bara måste skrämma iväg folk på det sättet. Men jag antar att det är tvärt om, eftersom alla gör det. Hur som helst, tillsammans med de andra tjejerna från Human Rights tog vi oss till kvinnohuset. Jag köpte en tygpåse, liten sminkpåse och en enorm stickad tröja som jag definitivt aldrig kommer få med mig hem. Men det var ju pengar till ett gott syfte. Jag försökte intervjua några kvinnor som jobbade där men det gav i ärlighetens namn föga. Eftersom kvinnorna som söker skydd där är gömda från sina män (eller dylikt) kunde jag givetvis varken göra en intervju eller ta några bilder på dem. Efter besöket åkte jag, Leo, Hannah, Jess, Jelly (den svenska tjejen) och Yahima (en ny belgisk tjej som är ganska weird) till Cape Town och shoppade halloweenutklädnad. Efter många om och men blev jag tillslut en zebra, haha. Hannah och Gails dotter Shannon sminkade mig och det blev faktiskt ganska bra. I vanlig ordning hade vi lite förfest hos Jelly och hennes roomies innan vi tog taxi in till Long St. Väl ute var det väl sådär. Klubben vara ganska folktom och musik var dålig. Men, men!
I lördags var jag uppe 07.30 (!!) för att ta tåget till Rondebosch. Mina nya, svindyra (för att vara i Sydafrika) ögonfransar hade redan lossnat och den enda tiden de hade ledig för refill på salong var 08.30. Lite segt men också skönt att vara uppe i tid. Efter att jag fixat med det satte jag mig på ett café, drack kaffe och läste i min bok jag fått av Phoebe. Tanken var att jag skulle möta upp Leo och några fler och tillsammans åka till the Biscuit Mill för att äta frukost (vilket jag iochförsig redan gjort). Först var de väldigt försende. Sedan hoppade jag på fel tåg och insåg inte att jag var fel förrän jag kommit till slutdestinationen. Efter att i panik hoppat på ett nytt tåg för att åka tillbaka och äntligen kommit rätt, blev jag stoppad av securityn för att inte ha biljett. (Jag gick faktiskt själv fram för att köpa en, eftersom kontoret i Rondebosch varit tomt). Då blev jag anklagad för att ljuga och blev tvungen att betala en straffavgift haha. Alltså dessa människoooorrrr... Tillslut kom vi ändå till marknaden och jag köpte mig, med all rätt, den fetaste bratwursten jag kunde hitta, dränkt i bacon och majonäs. Efter att ha gottat oss en stund åkte vi in till stan för att sedan kunna åka vidare till stranden. Där mötte vi upp Kriti som egentligen skulle tagit sitt dykarcert. men efter att ha kommit till den sista fasen blev nekad då det visade sig att hon inte kan simma. Jag skrattade så mycket att jag nästan höll på att kissa på mig. Hur kan man ansöka om ett dykcertifikat, om man inte kan simma? Kriti fattade däremot ingenting. Efter maaasssoor av hit och dit lyckades vi hamna på en minibuss som tog oss till Camps Bay. Det är Kapstadens gräddhylla och är proppat av lyxkåkar, glammiga restauranger och en lång vit strand. Hur vackert som helst. Eftersom klockan redan hunnit bli 14 var vi bara där några timmar innan vi ringde Quinton och bad honom plocka upp oss. På kvällen åkte alla in till stan igen och åt på en mexikansk restaurang för att fira av Jack som åker hem imorgon.
I söndags var jag uppe tidigt och sprang min lilla morgonrunda. Skönt efter gårdagens svullerier. Sedan ringde jag, Hannah och Jess Quinton och bad honom köra oss till District 6 Museum som vi alla ville besöka. Halvvägs in till stan insåg vi att museumet är stängt på söndagar, suck... Då åkte vi till stranden istället där vi mötte upp med resten. Det blev en lång dag på stranden som bjöd på både bad (iskallt!!!) och volleybollek. Jag stukade mitt pekfinger som nu är oböjligt och svullet. Buhu... På kvällen var vi alla trötta och härlig solsvedda (några av oss mer än andra) och vi somnade nog innan 21 allihop.
Igår var en klassisk måndag. Jag skippade morgonlöpningen eftersom det regnade och jag skulle testa ett nytt gym som tydligen finns nära kontoret. Jobbet var som vanligt. Jag är ganska stuck i mitt skrivande ärligt talat och tycker det är superfrustrerande, men jag vet inte rikrigt vad jag ska göra. Kriti lyckades övertyga mig om att skippa gymmet och följa med henne på bio istället (jag var säkert väldigt svårövertalad..). Vi såg Gone Girl på bion i Claremonth tillsammans med Simone och Yahima. Den var skum men bra!!
Och så, där fick ni senaste veckans uppdatering! 1,5h av arbetsdagen tog det. Men nu kan jag åtminstone säga att jag skrev någonting idag, hehe. Idag SKA jag till gymmet och ingenting får stoppa mig!
Hoppas ni haft en bra vecka! Jag vill även passa på att be om förlåtelse för dålig uppdatering. Jag har planerat att skicka vykort till er alla men posten är sedan tre veckor på strejt och inga brev lämnar landet. Hoppas det löser sig innan det är dags för hemfärd, annanrs får ni helt enkelt vänta på dem tills dess att jag är hemma.
PUSSoKRAM!
