lisaxelsson.blogg.se

Goder afton alla i stugan.

 

Söndag kväll och jag är tillbaka på United Backpackers inne i stan, igen. Sjuk är jag också, igen. Lite ändrade planer alltså. 

 

Torsdags blev en mycket lugnt dag. Jessica och Elin kom inte hem förrän 16-17, så jag var innelåst ett ganska så bra tag. Sedan tog jag en PW som resulterade i att jag i vanlig ordning gick vilse, trots att jag bara gått rakt fram på en väg. Imponerande. Väl hemma igen blev det snabba puckar innan Ann-Marie kom och hämtade oss för middag. Vi åkte ut i någon förort och till den här japanska restuarangen de alla pratat så gott om. Först åt vi en stor sushitallrik följt av förrätt i form av oborgin med tofu och anka i salladsrulle. Huvudrätt blev någon biffgryta med teriyaki och en ankgryta med grönsaker. Jag och Elin, svennebanan som man nu är, beställde in extra ris (man kan ju inte äta gryta utan något tillbehöver, ju) och varsin gaffel. Det var nog inte så populärt men jag reder fasen inte ut det här med pinnar. När matkoman slagit oss alla åkte vi hem igen. Det hela blev en ganska så dyr historia.

 

I fredags åkte vi till IKEA! Det tog sin lilla tid kan jag säga. Först gick vi bort till Toorak St, tog tramen in till stan och bytte däf tram och kom till slut fram. Då var det raka vägen upp till restaurangen för en stor portion kötbullar. Suveränt gott, men inte Sverigekvalité. Sedan strosade vi lite rundor, saknade hem litegranna och begav oss till godisavdelningen där det blev en stor påse gottis. Nöjda och glada tog vi tramen tillbaka in till stan, köpte på oss massor med vin och åkte hem igen. I lätt panik städade vi undan, fräschade lite och spacklade upp oss innan gäster kom. Gästerna var samma brudar som jag fikade med i kyrkan, Robin och en tjej som hette Desirée. Det blev en riktigt rolig förfest fylld av skratt och skålar. När vi lite senare än planerat begav oss ut på stan dog det hela ut lite, tyckte iallafall jag personligen. Först gick vi till en ganska nice bar med skönt häng, men jag var ju i vanlig ordning danssugen. Efter det gick vi till ett jättekänt ställe som heter Revolver som är öppet från 22 på fredag till middag på söndag. Klarar man att vara kvar hela helgen får man livslångt gratis medlemsskap. Det är väl lite ökänt för att mest bestå av massa knarkare, men vi tyckte ändå att det var värt sina 20 dollar för att komma in och checka läget. Eller ja, det tyckte vi innan vi kommit in. Hemskt ställe. Riktig knarkarkvart och helt urusel musik. Jag tror vi stannade fem minuter innan vi begav oss till nästa bar. Vid detta laget hade vi såklart splittras och jag tyckte att det var lika bra att ta en taxi hem. När jag dock fick tag i en taxi och hoppat in, fick jag inte åka med för att jag inte kunde ge någon vägbeskrivning. Då frågade jag taxichauffören om inte det var hans jobb, men då blev han sur. När jag klev ut kom en av killarna som vi åt med på den italienska restaurangen förbi. Han var supertaggad och fick med mig tillbaka till den första baren där Jessica och Elin satt med "sina killar". Det blev ett glas till innan det stängde innan och jag gick och köpte Subway och åkte hem. Allt som allt ändå en bra kväll.

 

Lördag morgon. Oj, oj, oj. Ligger inne med en bakfylla från helvetet. Efter många om och men gick jag och Jessica iväg och köpte goefrukost i form av nybakat rostebröd med skinka, ost, tomat och gurka. Mmm. Allt gick väldigt långsamt. Men det var en fantastiskt vacker dag så innan det var dags att packa ihop gick jag och Jessica ut på en liten promenad genom en närliggande park där det spelades cricket. Jag fick lite vårkänslor, trots att det här går emot höst. Sedan var det dags att säga hejdå igen. Ann-Marie kom och hämtade upp Jessica  medan jag och Elin tog taxi in till stan igen. Jag checkade in på YHA och sedan gick vi och satte oss på en gräsplätt vid vattnet och fikade lite. Innan hon skulle ta shuttle bussen till flyget åt vi middag på den där restaurangen vi åt första kvällen i Melbourne. Så jäkla gott! När Elin åkt, tog jag hissen upp på hostelets rooftop och träffade Isabelle, Robin och Desirée en stund. Jag började dock känna mig lite seg igen så en bit innan de skulle dra ut gick jag ned och la mig. Så fort jag la huvudet på kudden så kände jag liksom hur det bara täppte till i hela skallen. Jag började hosta som bara den och näsan var inte ett alternativ att andas ur bara. Det blev en helt fruktansvärd natt i ett rum delat med jätteskumma brudar. 

 

Imorse när jag vaknade var jag kass igen och kände bara att jag ville lämna YHA illa kvickt. Jag skrev och frågade Kye, vingårdsägaren, när han skulle plocka upp mig och fick då svaret att de tänkte åka hem imorgon istället. Då tog jag mitt pick och pack och vandrade med extremt tunga steg tillbaka till United Backpackers. Där hade jag turen att de redan hade städat mitt rum så att jag kunde checka in direkt. Jag däckade någon timme och gick sedan ut och träffade Isabelle för en fika. Efter en stund kände jag att febern började komma krypande igen så då gick jag tillbaka till hostlet, åt gröt och sov ytterligare några timmar. Och ja, nu är jag här. Har hunnit skypa lite med mamma och pappa och nu är det väl dags för dagens sista portion gröt... Härligt. 

 

Imorgon är det dags för att bege sig ut till vinfarmen! Spännande, läskigt och kul. Jag ska hålla er uppdaterade. 

Väl mött och puss och svettkram. 

 

Goooodmorgon, godmorgon, godmorgon!

 

Hoppas att ni mår bra och att det inte kommit någon snö hos er. Det vore ju lite tråkigt. Jag mår BRA! Jajemensan, jag mår bra med stora bokstäver fastän näsan fortfarande rinner som ett mindre niagarafall. Senaste dagarna har varit ganska händelserika, faktiskt.

 

I söndags mötte jag och Carro upp med Felicia som under senaste två veckorna har bilat omkring med sina föräldrar. Det var så himla mysigt! Vi åt megahamburgare på TGI Friday och snackade och snackade och snackade. Den tjejen är fascinerande, händer alltid massa bra saker kring henne! Jag satt dock med feber så när vi sagt hejdå drog jag och Carro oss til bingen och kollade en film innan vi somnade.

 

I måndags åkte Carro. 06 var jag uppe och kramade om henne en sista gång innan hon hoppade in i taxin och försvann bort i mörket. Jag gick och la mig igen. Sov till 10. Åt frukost. Gick och la mig igen. Fick dåligt samvete för att jag slösade bort en vacker dag. Snörade på mig dojjorna och begav mig ut på en PW som sedan slutade i en joggingrunda. Benen kändes oväntat lätta. Sedan letade jag jobb och surfade rundor i sisådär några timmar. Sedan fick jag åter igen dåligt samvete för att jag inte gjorde något vettigt (vilket man egentligen borde kunna säga att jag gjorde), så då gick jag ut och köpte mig en hatt. Jajemen. En stor jäkla otymplig hatt. Men just då så kände jag att jag behövde den. När jag åter igen kom tillbaka till hostelet åt jag en jätteportion gröt och stirrade in i väggen ett tag. Då fick jag en impuls av kreativitet, så då tog jag datorn under armen och gick och satte mig på en bar med uteservering och drack kaffe och skrev en krönika.

 

I tisdags tog jag en pw/joggingrunda innan frukost i min ensamhet. Sedan gick jag och mötte upp två tjejer och en  kille som jag hittat (eller tvärt om kanske) på Facebookgruppen "Svenskar i Melbourne". Vi åkte ut till Fitzroy och åt pizza på samma ställe som jag och Carro käkade på förra veckan. Det var trevligt och jävligt varmt. Den ena tjejen, från Malmö, drog ganska snabbt. Ni vet, ibland när det bara inte klickar liksom. Men jag, Isabelle (Göteborg) och Robin (Örebro) satt kvar och tjabbade en bra stund. Sedan tog vi tramen (spårvagnen) tillbaka till stan igen. Jag gick upp och vilade lite och käkade massa gröt, innan jag snörade på mig skorna igen och gick bort till Isabelles hostel. Sedan satt vi tre uppe på hennes takterass och drack öl med lite varierande sällskap. Bland annat kom ett killgäng och satte sig vid oss. En av dem presenterade sig och undrade vart jag bodde. Det visade sig att han bodde i samma rum som jag, och har gjort i flera dagar, utan att jag kände igen honom för fem öre. Det säger väl en hel del om hur social jag är på hostelet... Vid midnatt kände jag mig nöjd och gick hem och slaggade. 

 

Igår var en hektisk dag! Efter frukost, som bestod av 400g keso med sylt (någon jävel hade tömt free-shelfen och min mat var slut), tog jag en lång promenad och lyssnde på en podcast. Sedan checkade jag ut och fräschade lite innan jag begav mig iväg på nya äventyr. Vid 14 mötte jag upp Isabelle från gårdagen men nu hängde ytterligare tre tjejer på. Gabriella 22 år från Stockholm, Sandra 27 år från någon liten stad i mitten och Josefine 24 år (vi kan kalla henne det) från Helsingborg. Vi fem tog tramen till Svenska Kyrkan som låg i ett superfint bostadsområde ganska långt utifrån stan. Där åt vi nygräddade våfflor och drack kaffe, som några riktiga små tanter. Men oj, så kul jag hade. Allihopa är verkligen härliga tjejer med båda fötterna på jorden. Alltid roligt att jämföra vad man varit med om, hur man uppfattar saker, vad man har för planer och så vidare. När vi kom in till stan igen fick jag lite brådis. Jessica och Elin hade fixat en lägenhet i något som heter South Yarra och erbjöd mig sovplats som jag tackat ja till. Nu var bara grejen att jag lite i förbifarten lovat att följa med dem på restaurang på kvällen så lite snabbt och enkelt fick jag haffa en taxi och åka ut till dem. En tur på 4,5 km tog mig nästan 25 min på grund av trafik och någon oklar demostration. Väl framme fick jag klart för mig att det inte var någon vanlig middag, utan att tjejerna under helgen träffat sig vars en kille och nu annordnat en trippeldejt för oss alla. Jag stirrade mest på dem, i sina flashiga designerplagg och plattade hår medan de stod och diskuterade vilka klackar de skulle ha. Och där stod jag, med hatten på sne och en halvnoppig byxdress. Nåväl, till slut hade jag fått på mig en av Jessicas French Connection-klänningar och vi tog taxi till den italienska restaurangen där vi träffade killarna. Det var väl, sådärroligt. Inte för att killarna var tråkiga men det var inte alls min cup of tea. Det beställdes iallafall in en himla massa och mat och dryck, och visst smakade allt bra. Tills vi skulle betala. Det blev en dyr historia.

Sedan ville jag dra ut och träffa de andra tjejerna som satt på en bar och drack öl, men då skulle vi tydligen till Robs nya lägenhet och dricka kaffetequila och lyssna på loungemusik. *Snark*. Som tur kanske var så skulle grabbarna upp och jobba idag så vid midnatt någon gång tog vi taxi tillbaka till vår lägenhet. Där däckade jag på soffan på två röda. 

 

Idag vaknade jag 11!!! Helt sjukt. Kan inte minnas när jag sovit så sent sist. Men jag tror att jag behövde det för att idag känner jag mig helt frisk och utvilad! Jag och Elin traskade iväg och handlade "frukost" medan Jessica gjorde sig redo för nästa dejt. För min del blev det något så exotiskt som gröt med banan och socker. Vågat va? Sedan åkte både Jessica och Elin in till stan för att gå på varsin lunchdejt. Jag tänkte att jag skulle ge mig ut på någon promenad men kom sedan på att jag inte kan koderna för att komma in i lägenheten igen. Så nu är jag alltså fast här. Ikväll ska vi på någon jättefin japansk restaurang med Jessicas chef tydligen. Det kanske är tur att de åker hem i helgen för jag har inte riktigt råd att hålla upp med dem i utgifter haha... 

Och nu ska ni få höra på något roligt! Mitt i skrivande stund får jag ett meddelande från Kye, killen/mannen med vinfarmen. Jobbet är mitt!! Sjung hallelujah! Han kommer ned (eller om det är upp, vad vet jag) till Melbourne i helgen och sedan åker vi tillsammans tillbaka till farmen på söndag! Åh, gud vad glad och lite nervös jag är! Gymkort skriver han att han ska fixa billigt till mig också! 

 

Nej nu ska jag nog minsann ta mig ett eftermiddagssnack så jag inte vråläter för alldeles för mycket pengar ikväll... Hör av er om ni vill skypa! PUSS!

Godmorgon där hemma! Jag vet inte om det är jag som är lite efterbliven, eller bloggen som verkligen inte vill ladda upp mina bilder. Jag fick därför slänga ihop några halvfula collage för att ni iallafall ska få se några bilder. Inte någon kronologisk ordningen överhuvudtaget. På bilden här under ser ni till vänster en bild från den mexikanska wrestligen vi var på igår. Det var väl, sådär... Mest en himla massa skådespeleri. Men fortfarande en rolig upplevelse! Tyvärr har jag mycket riktigt gått och blivit lite sjuk så jag var inte sådär superladdad. I högra hörnet ser ni mig och Carro i en lite mystig pose. Under har ni vår frukost från igår - buttermilk pancakes med yoghurt och karameliserade äpplen. Mmmm!! 

 

Ja, detta måste förmodligen vara min sämsta collagebild någonsin men i ärlighetens namn så orkar jag inte just nu. Ni får se de riktiga bilderna när jag kommer hem istället och är på lite bättre humör. Uppe till vänster är iallfall jag när vi var i Fitzroy och åt 4 dollars pizzan. Uppe till höger skulle vara en bild på en tavla och ett staket som var fullt av fina band, som fanns på den där vegetariska restaurangen vi var på. Det handlade om att mn skulle knyta ett snöre för allt man var tacksam för i sitt liv. När det var min tur fanns det bara söndriga, svarta band kvar. Vad tusan kan det betyda??(Nej skämt å sido). Bilden på Carro är egentligen en bild på min megaportion från restaurangen men när jag klistrade in den i collaget klipptes tydligen min tallrik bort. Suck. Tur att Carro är så söt. 

Hej alla kära.

Oj, vilken märklig vecka det har varit. Minst sagt. Det har varit lite dåligt med uppdaterandet sista dagarna, I know, men kommande vecka kommer garanterat bli bättre. Jag lovar (mestadels för att jag först då på riktigt kommer bli "ensam"). Jag inleder med en liten summering och går sedan eventuellt vidare med en reklektion. Kanske.

 

- Söndag, sista dagen i Cairns gick i städningen, tvättens och packningens tecken. På kvällen gick vi ut och åt på Esplanaden. Jag tror jag åt historiens fetaste carbonara. Men gott var det! Mycket snack och genomgång av allt vi hunnit med under våra månader tillsammans. 

- Måndag: time to go. Runt 08 blev vi upphämtade av vår shuttle bus som tog oss till flygplatsen. Lite drygt tre timmar skulle resan till Melbourne ta, men blev tillslut nästan fyra. Det var ganska turbulent och illemåendet hann precis börja smyga sig på. Vi åt sushi under tystnad på flygplatsen och sedan var det dags att säga ett sista hejdå. Tårar och kramar och ha-det-så-himla-bra-nu. Jag tror det var först när jag vandrade ut mot den väntande taxin som jag insåg att detta faktiskt var på riktigt. Nu var jag officiellt ensam. Som tur var, var min chaufför supersnackig och hade mig till att diskutera plektrum hela färden in till hostelt. Framme stötte jag åter igen ihop med Jessica och Elin och följde med dem till affären och köpte cola och jordnötssmör som jag sedan låg och smått tröstförtärde i min våningssäng. Men så plötsligt - ett sms från Carro. Carro som vid denna tid borde sitta på ett plan på väg till Bali. Och så, ett, tu, tre så var Carro tillbaka hos mig. Av olika anledningar så valde hon att i sista sekund inte hoppa på flyget utan istället ta en vecka i Melbourne innan hemgång till Sverige. Det är klart det var synd av flera orsaker - men jag var megaglad. Och megachockad. När min dörr knackade och hon stod där, bara tappade jag hakan. Jag ville skrika och hoppa och skratta, men jag var mest bara tyst. Men jag tror och hoppas Carro förstod hur glad jag var. Tillsammans med Jessica och Elin gick vi sedan ner på sidgatan utanför hostelet som är full av restauranger som liksom tryck ihop sina bord mitt i vägen. Jättemysigt. Vi åt på ett italienskt ställe och jag fick äntligen min efterlängtade risotto. Tanken var väl att vi skulle ut och ta ett glas, men en dag så full av oro och tårar hade verkligen tagit ut sin rätt på mig och jag hade stora problem med att hålla ögonlocken uppe. Så jag drog mig undan och däckade nog innan huvudet hunnit nudda kudden.

- Tisdag: jag vaknade, fortfarande rekativt förstörd. Mitt hostelrum som jag delar med elva andra består bland annat av en engelsman med seriösa snarkningsproblem. Speciellt när han druckit. Han höll mig alltså vaken större delen av natten. Så efter frukost, gick jag faktiskt tillbaka till sängen och sov ytterligare några timmar. Sedan åkte vi i samlad trupp till en jättestor outlet bara någon kilometer från vårt hostel. Där blev det shopping som heter duga. Eller ja, inte fullt så mycket för mig som trots allt måste asa omkring på allt ytterligare några månader. De andra däremot! Det fanns en jättebra Nikeaffär där de sålde billiga löparskor som jag blev såå sugen på. Sedan hittade jag en Vansaffär där de sålde billiga tygskor som jag blev såå sugen på. Sedan fanns det en Cotton on-affär där de sålde billiga allt-i-allo-kläder som jag blev såå sugen på. Jag höll ändå igen men gick ändå där ifrån med ett par nya Levis shorts, ett par klackaskor (ja, det kanske var en lite skev investering) och en Calvin Klein BH som i vanliga fall är jättedyr. På kvällen gick vi tillbaka till den där sidgatan och drack te.

- Onsdag: Jag och Carro tog en promenad längs ån innan frukosten. Solen lyste och massor med människor rodde förbi oss. Efter frulle gick alla fyra ned till en park och låg och solade lite, Jag blev lite trött på att bara ligga och steka (ja hör och häpna) så jag gick omkring en stund för mig själv och gick sedan tillbaka och åt lunch. Sedan bestämde jag och Jessica att det var dags att det hände något, så vi plattade håret, la på lite smink och snörade på oss våra nya klackar. Vi gick och kikade i lite affärer och köpte massor med vin eftersom vi tänkt gå ut på kvällen. Så blev det inte. Carro var bränd och ville sova. Elin ville sätta sig och snacka på någon bar. Jessica ville ut och gå all-in. Jag, ja jag tappade väl humöret någonstans där emellan. Så jag gick in på mitt eget rum och tittade film. 

- Torsdag: Ännu en morgonpromenad innan frukost.Men sedan kom den igen, den där hopplösa evighetströttheten som slagit mig flera gånger senaste veckan. Mitt huvud vägde bly och medan de andra begav sig ut i den stekande solen gick jag och la mig igen. Jessica och Elin åkte till Jessicas chefs hus där de ska bo några dagar medan jag och Carro tog en prommenad i botaniska trädgården. Så himla vackert, rent, tyst och lugnande. Jag kan verkligen se mig själv sittandes där och skriva och filosofera sedan, när jag blir själv. Verkligen min typ av ställe. Vi tog en rekorddyr cola vid det lilla caféet i parken innan vi begav oss tillbaka till stan eftersom jag behövde köpa nya hörlurar eftersom jag fått ännu ett par snodda från mig. Så himla tråkigt och onödigt. Efter middag, som bestod av dagens andra servering av gröt med banan och jordnötssmör, gick vi och satte oss på ett grymt mysigt ställe på en lite större gata precis vid kapellet och drack kaffe. Åter igen fick jag en sådär bra och varm känsla av Melbourne. Det blev sedan en tidigt kväll på hostelet där jag börjde lyssna på en av Mark Levengoods ljudböcker. Åh, vad jag älskar den människan! Det är som att allt han säger är sant. Nu har jag blivit riktigt inspirerad att ta tag i mitt skrivande igen. Kul!  

- Fredag/Idag/Presens: Vaknade helt utmattad. Under natten har precis som jag befarat en släng av halsont dragit sig över mig. Precis som alltid när man är lite småfebrig kom jag till ingen ro alls utan låg mest och snurrade av och an. Efter en Ipren mådde jag lite bättre och följde med på en lite lugnare promenad. Efter frulle och lite farnletande gick jag (det verkar ha blivit en lite dålig rutin) och la mig igen. Vid lunch tog vi tåget till Victoria Park och mötte upp en tjej som hette Maja som jag fått kontakt med genom facebook-gruppen "Svenskar i Melbourne". Hon tog med oss till ett asfräckt ställe där det bara serverades vegetarisk buffémat. Hela restaurangen, eller vad det nu kan kallas, drivs av volentärer där man efter ha ätit och druckit som man behagar, bestämmer själv om/vad man vill betala. Snacka om att ha en tro på mänskligheten. Ser aldrig att det skulle ha fungerat hemma i Sverige. Det var iallafall knöfullt och jag såg minsann inte en enda en som gick utan att åtminstone slänga ned några dollar i pengalådan. Fräckt! Maja som bott här några månader hade massor med bra tips på grejer man måste testa, så det känns ju lite bra att jag nu har någon att rådfråga lite mer konkret. 

Vi tog sedan tåget tillbaka hem, wi-fi:ade lite, och tog sedan spårvagnen 20 min iväg till förorten Fitzroy som är känd för sina retroaffärer och många barer och restauranger. Tyvärr hade det molnat igen, började bli kallt och både jag och Carro mådde väl inte super när vi kommit fram. Vi gick hur som helst och kikade lite innan vi satte oss på en väldigt mystisk pub/bar/restaurang som vi fått tips om av vår receptionist och åt fyra dollars pizza. Allting var mycket dovt och det fanns bara röda lampor. På taket fanns en jättemysig terass med ljuslycktor och allmänt cool inredning. Jag tog massor med kort så imorgon eller på söndag så ska jag lägga upp och visa er!

Nu är jag tillbaka i min hostelsäng. Redo att ta mig an min förlorade sömn. Imorgon ska vi tillbaka till vegetarianstället och äta frukostbuffé innan vi ska besöka Victoria Market. Imorgonkväll ska vi sedan möta upp Maja igen och lyssna nu, vi ska på mexican wrestling. Ha ha! Det är något Maja fått nys på som hon tyckte verkade jätteroligt och jag är ju inte den som är den. Det kommer säkert bli en mycket intressant upplevelse... 

 

Nej, nu rinner näsan och jag måste klättra ned för att gå och borsta tänderna. Det är ett evigt rännande upp och ned i den här jäkla sängen. Jag har förresten fått uppleva min första snorkråka som fastnat i piercingen. Det var lite äckligt.

Ha en bra dag, puss!

Hejsanhoppsan lillebror.

 

Lördag. Igen. Sitter för omväxlings skull vid min dator. Eller kanske tvärt om. I det hela taget så känns det som att jag spenderat på tok för många timmar om dagen framför datorn senaste veckorna. (Jag är ju inget megafan av datorer direkt...) Just nu försöker jag reda ut min flygbiljett som ska ta mig ned till Melbourne. För ja, efter en veckas hårdfunderande så har jag kommit fram till att Melbourne står next up på min lista över platser att besöka. 

 

Jag och Carro har kommit fram till att det är dags att bryta upp (låter som att vi ska genomgå en skiljsmässa, men riktigt så illa är det inte). Vi har kommit till insikten att vi inte vill/orkar/har lusten att jobba här i Cairns, men personligen känner jag att jag inte är klar med Australien. Det är Carro. Därför ska hon nu åka vidare till Asien och resa någon månad medan jag ska söka mig söder ut för att lära mig stå på mina egna ben. Skämt å sido, nog kan jag allt ta vara på mig själv allt, det bara lite skönare att ha någon där bredvid när man snubblar till någon gång ibland. Så ja, på tisdag ska jag vakna upp för första gången på fem månader utan Carro bredvid mig. Det kommer nog att kännas konstigt och jag kommer säkert bli galen och börja prata med mig själv. Det är lite synd men samtidigt så ska det bli spännande att vara lite ensam och verkligen bara göra precis det jag själv vill. (Jag ska väl bara komma på vad det är jag vill...) Som det ut just i detta ögonblick så kommer jag nog stanna i Melbourne typ två veckor och sedan röra mig antingen nedåt till Adelaide eller inåt landet i hopp om att hitta något farmjobb. Det hade jag tyckt varit fräckt, jobba på farm en månad och få göra lite vettiga grejer och träffa "riktiga" aussies. Tyvärr verkar det ganska svårt att hitta farmjobb där nere så vi får se hur det går med den saken. I maj planerar jag att åka till Bali och resa runt en månad. Kanske hinner jag med något mer Asien-land. Sedan blir det...*trumvirvel* SVERIGE! Jajemensan, snart har ni mig hemma igen. Det kommer gå i ett swish. Då hade jag egentligen tänkte försöka jobba lite hemma bara för att ha möjlighet att åka på en road-trip och hälsa på alla svenskar jag träffat här och hitta på massa skoj. Grejen är nu bara den att jag ju inte har något jobb hemma i Kristianstad kom jag på. Miss i protokollet. Dessutom sa jag upp mig från jobbet på Strand Hotell på Borgholm för att jag ville göra något nytt och komma bort lite från Öland. Men hör och häpna - i förra veckan fick jag veta att  en av mina gamla "chefer" på Handelsföreningen skulle öppna upp en nya restaurang och var intresserad om jag vill komma och jobba. Vet ni vart denna restaurang ska ligga? - Mitt emot Strand Hotell på Borgholm. Alltså vi snackar 25 meter från mitt gamla arbete. Är inte det lite sjukt? Jag har ännu inte tackat ja till jobbet men jag antar att måste göra det typ, idag. Åhhh, svårt. Kan ni inte komma med lite goda råd?

 

Igår var vi ute och festade igen. Det blev först lite "förfest" här i huset med Sarah och Brittany som gäster (Sarah och jag jobbade ihop på Jellyfish). Sedan gick vi till Gilligans och dansade i sisådär tre timmar i sträck. Riktigt jäkla träningspass. (Speciellt med tanke på att jag med några glas vin i kroppen tror att jag är någon form av dancing queen. Herre Gud.) Det var kul. 

 

I onsdags gjorde vi får första och enda utflykt här i Cairns. 08.35 skulle vi ta bussen upp till Kuranda, en liten by i bergen, tillsammans med Sarah och Brittany. 08.15 står jag i trosor och sminkar mig. Då ringer Sarah och säger att bussen tydligen går 08.25 istället. Från vårt hus till stationen är ca 900m. Så, vi sprang. Sprang med kläderna halvt på och med andan i halsen. Exakt 25 är vi framme. Men - ingen buss. Nästa skulle gå vid 10.30 och med svetten rinnandes ned för ryggen gick vi in i köpcentrumet för lugna ned oss. Då ringer Sarah igen. Tydligen så var det en annan buss de åkt med och precis som jag sagt hela tiden så skulle ju vår mycket riktigt gå 35. Yes! 

Väl uppe i Kuranda så regnade det precis lite för mycket för att man skulle vilja gå ur bussen. Vi tog en kaffe vid en marknad och när det blev uppehåll gick vi in på ett "zoo". Sämsta jag varit med om. Vi fick se fyra halvskabbiga koalor som man skulle betala typ 20 dollar för att få klappa, tre deprimerade känguruer (ja, jag kunde se i deras ögon att de mådde psykiskt dåligt) som låg i sin egen avföring, några små råttor, fem minikrokodiler och en orm. Hela rundvandringen av zoo:et tog typ fem minuter. Liten miss. Men nu kan jag iallafall säga att jag sett några djur. Sedan käkade vi lite lunch, tog en mycket kort promenad in i regnskogen och åkte hem. Från att vi kom hem vid 15 ösregnade det sedan oavbrutet till jag gick och la mig. 

 

Nej, nu ska jag äta lite av kladdekakan som vi bakade igår. Mums! (Yes, jag klarade att dieta i nästan en vecka innan det sket sig hehe), Nästa gång jag skriver är jag i Melbourne!! KRAM

  

Tjabbatjena Sweden.

 

Söndag kväll. Svettigt. Jätte, jätte, jätte svettigt. Senaste dagarna har varit påtagligt händelselösa så faktumet att jag inte tagit mig tiden att uppdatera handlar helt och hållet om ren och skär lathet. Lite pinsamt.

Det är varmt här i Cairns. Väldigt varmt. Tyvärr så lyser solen med sin frånvaro så det är inget pressarväder. Våra dagar har hitills sett ut som följande: går upp 08 cirkus. Tar en kort jogg/powerwalk innan frukost. Äter bamsefrukost och hinkar i oss några koppar kaffe till 11. Snörar på oss skorna och går in till stan för att söka jobb. Klagar mest på svetten som rinner i pannan och på de fantastiskt icke-tilltalande restaurangerna där vi planerat söka jobb. Återvänder hem till lunch. Försöker ta en powernap, ligger mest och kippar efter luft. Går upp, kollar datorn, lagar middag, kollar på en film, somnar. 

Repeat. Men! I fredags hade vi en liten förändring i den så snabbt inbitna vardagsrutinen. Då slog vi till med både provjobb och galej vet ni. Både jag och Carro lyckades vi provjobb på ett kinesiskt café/restaurang nere vid Esplanaden. Det såg ganska schabbigt ut men vi tänkte att det nog ändå var överkomligt - jobb som jobb. Jag var först ut och lätt försent halvsprang jag ner mot stan vid 17. Svettig och dan välkomnades jag med ett knappt hej från den kinesiske managern Man (eller hur de nu kan tänkas stava). Jag drog hur som helst mitt allra vänligaste leende, ställde massa relevanta (tyckte jag åtminstone) frågor och försökte visa allt som jag lärt mig i servitrisväg under mina månader på Jellyfish. Man tittade mest frågande och nästan lite surt på mig "You just stand by the dooe, say hello to eveyone, no fancy estauang". Nähepp. Jag fick nästan bita mig i läppen för att inte påpeka att detta lät förträffligt dumt. Well, så jag stod där i dörren och hejade i två timmar innan det var Carros tur att köra. Då berättade Man för mig att han egentligen redan bestämt sig för att anställa en lokal tjej men att en av oss eventuellt kunde få jobba några morgonar. Carro stannade 5 min (medan jag käkade min sallad jag fick som "tack") innan hon bestämde sig för att följa med mig hem igen. Snipp, snapp, snut så var denna anställning slut.

Väl tillbaka i huset bytte vi snabbt och raskt om till våra allra bästa party-pants och skyndade sedan ner till Jessica och Elin. Några minuter senare strömde Jessicas lillebror (min före detta klasskamrat) Tobbe in med sina 23 (!!!) kompisar från bananodlingen han farmarbetar på. Det blev en väldigt lyckad förfest med folk från världens alla hörn. Sedan drog vi vidare till Gilligans, hostlet jag och Carro bodde på precis när vi kom till Cairns, där det är en jättestor nattklubb. Där startade vi festens största dansring och oj, oj, oj som vi dansade. Svetten dröp om oss men lika glada var vi. Vid 03-snåret tyckte vi att det var dags att dra sig hemåt och någonstans på vägen lyckades Carro få tag på en hel limpa rostbröd (?) vilket blev fantastiskt välkomnad nattamat efter en vecka på diet. I det hela var det en väldigt lyckad utgång!

 

Igår var vi inplanderade mölardag (göteborgska för krängardag). Den inleddes med en brakfrukost tillsammans med Jessica och Elin i form av pannkakor med frozen yoghurt, jordgubbar, sylt, nutella, banan, flingor, nybakta frallor och färsk ost. Eller ja, ost är väl förhoppningsvis alltid färsk.. Sedan hamnade vi en matkoma utan dess like. Nästan lite illamående faktiskt. Vädertanterna på TV hade utlovat storm och till och med en liten CYKLON! Vi var jätteexcited och bestämde direkt att detta var en legitim anledning att inte lämna soffan på hela dagen. Tyvärr kom det aldrig någon storm, men vi stannade likväl ändå i soffan precis HELA dagen förutom en kort utflykt till affären för chips, läsk, choklad och donuts. Ännu en matkoma. Lite äckligt.

 

Idag tog vi en lång powerwalk innan frukost. Sedan gick vi fyra tjejer till mallet och (tröst)shoppade lite. Jessica drog till jobbet och vi andra återvände hem där engelskmännen som också bor här annordnade BBQ. Jag fick ett litet ryck och lyckades få Elin att klippa lugg på mig. Haha. Det blev faktiskt ganska bra tror jag. Nu står det ännu mer mat på schemat innan film och sovdags. Imorgon ska vi väl försöka ta tag lite i livet igen. Vad det nu kan innebära. Jag känner ärligt talat inte alls för att jobba här, eller jobba överhuvudtaget. Imorgon måste det hända något.

 

GRATTIS PÅ NAMNSDAGEN PAPPA! Hoppas ni alla får en mysig solsöndag i den första vårvärmen. Puss. 

 

 

 

Och här har vi alltså nya lyan i Cairns, där vi bestämt oss för att stanna för att nu söka jobb! Cirkus 2 km från esplanaden, men det är en promenad vi behöver... Superfräscht och fint. Har t.o.m en egen jacuzzin! (Ingen bastu dock, rycktet verkar gå...) Under oss bor Jessica Sorsa, en gammal kompis till mig från Kristianstad. Så himla kul! Förlåt för dålig skriftlig update men detta sega uppladdandet dödade lite mitt humör, skriver lite imorgon istället. Kramen!

Hola amigos!

Så har ytterligare en vecka flugit iväg. Hux flux. Borta! 

 

Sista dagen i Christchurch blev precis jag befarat - fruktansvärt lång. Lite för länge blev vi sittandes på Burger King. Det hann både börja åska och blixtra rejält vilket ytterligare förlänge oss lite. Tillslut bestämde vi oss för att, under några minuters uppehåll i regnet, hitta ett nytt hostel i hopp om att kanske kunna få uppehålla oss där några timmar istället. Ett hostel hittade vi, heja heja - men inte fick vi vara där. Nej, nej, nej. Gud vet vad vandaler som oss hade kunnat hitta på där inne när receptionisten inte såg. Så vi fick vända ut igen. Och självklart hade väderguden hunnit bli rejält kissig igen. Våta och dana vände vi istället tillbaka till hotellet där vi hade våra väskor och beställde en shuttle buss till flygplatsen. Vi betalde fem dollar var för att sitta i ett rum där det skulle finnas TV och riskuddar man kunde sova i. Givetvis var allihop upptagna, TVn visade bara konståkning och ACn sprutade ut istappar. ISTAPPAR! Vi tog på oss allt vi ägde som i någon mån kunde användas i ett värmande syfte och la oss i fosterställning på golvet. Inte. Skönt. Inte alls. 

Planet till Sydney gick bra och vi var framme i Manly redan vid nio-snåret. Vi fick bo hos Camilla, Carros kompis som kom ned för några veckor sedan, och efter en stor frukost tog vi en löptur. Mer än välbehövligt efter all skräpmat vi ätit senaste veckorna. Sedan blev det några väääldigt lugna dagar i väntan på resan upp till Cairns. Vi la mest fokus på att komma tillbaka i matvanorna, sola lite, träna lite. Eftersom majoriteten från det gamla svenskagänget rört sig vidare fanns det inte så mycket att göra faktiskt. På torsdagen var jag och Carro i alla fall ute och käkade middag med Johnny. Det blev pizza (och där rök den dieten haha) med getost, pinjenötter, karameliserad pumpa, pesto och ruccola. Sååå gott! Sedan drog vi upp på Moonshine där vi träffade våra gamla kompisar Igor och Simone från Carros jobb. Lite senare kom Camilla och några andra svenska tjejer hon lärt känna och mitt i allt kommer nästan hela Jellyfish-crewet! Riktigt roligt! De flesta verkade faktiskt genuint glada över att se mig. Lite pinsamt att träffa cheferna bara med tanke på att jag sa att jag skulle lämna Manly for good när jag sa upp mig... Äsch. Hur som helst, vårt flyg gick inte förrän 06, vilket innebar att vi skulle ta taxi till flygplatsen vid 03-04 på natten. Då bestämde vi oss för att det inte var lönt att gå och lägga sig de få timmarna utan köra på enda ut. Efter några timmar börjde det dock dö ut på Steyne och vi gick då och köpte mängder med godis (sa jag att jag börjat på en diet?) där vi träffade våra gamla brasse-grannar. Efterfest? Jajemen! Fyra tappra hjältar begav sig tillbaka till The Cave (eller nästan, lägenheten ovan) och fortsatte erövra torsdagsnatten. Vi var så trötta allihop så det blev mest bara ett himla massa fnissande och kackerlackshistorier. Tänk att 03.30 går det att skratta åt precis vad som helst. 

Men vad vi skulle få ångra oss. Ångra att vi inte faktiskt gick hem och sov några timmar innan det var dags att röra sig vidare, för herre Jesus vilka sletna tjejer det var som satte sig på flyget där på morgonkvisten. Framme i Cairns tog vi shuttle buss till ett hostel vi fått rekommenderat av en vän. Där var det check-in vid 14 vilket var fyra timmar senare. Då la vi oss ned på varsin soffa och däckade innan vi ens hunnit lägga handen under kinden.  Resten av dagen blev lugn med stort L. Vi promenade längs esplanaden och träffade Jessica från Kristianstad som jobbar på ett frozen yoghurt-ställe och fick provsmaka en massa gott. I ärlighetens namn hände det inte mycket mer sista februari för oss. Det var varmt, varmt, och vi var trötta, trötta, så vid 21.30 vände vi tillbaka till sängen.

Imorse tog vi shuttle buss upp till Port Douglas efter check-out. Vi bestämde tillbaka i Manly att vi skulle satsa på att få jobb och boende här. Jag tror inte det kommer hända. Port Douglas har hittills inte levererat något annat än regn, regn och lite mer regn. Vi visste att det skulle vara litet och lugnt här, men väl på plats har vi väl konstaterat att det är lite väl lugnt... Imorgon bär det nog därför tillbaka till Cairns där jobbsökandet får börja på riktigt. Vi håller tummarna för att vi båda kan få jobb på någon snorklingsbåt!! 

Nej, nu ska jag titta på film och alla små myror som kryper omkring i sängen. Vi hörs snart! PUSS!